Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Diktaren och hans instrument. En Hjalmar Gullberg-studie. Av Lennart Göthberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diktaren o c li hans instrument
Guds vilja, ej klåpares regler,
skall vara hans enda lag.
Nu gäller det inte längre enbart hans stil:
hela hans existens och hans dikts
livsbetingelser dras in under en allt överskyggande
synpunkt. För att fullfölja sin uppgift är det,
som han fått ensamheten på sin lott. Dikten
Euripides på Salamis är en enda stor
uppgörelse med frågan, som hittills varit
obesvarad, om varför diktaren är dömd att inte få
leva som andra människor:
Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket att
göra,
är det av största intresse att någon går bort från det
hela
för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet
och tyda de hemliga lagar
som innerst behärskar vårt liv.
Ärade samtid, min sång vill betona att världen behöver
någon som bor på en ö i en grotta och vakar och lyssnar
vid tillvarons gränser, en andlig spion,
en utpost i ingen mans land!
Detta är en av synpunkterna på poetens
uppgift och i sista hand på det egna ödet. Renad
genom ensamheten, befriad genom lidanden
från det, som gör den vanliga människans
synkrets trång och binder henne vid de falska
lojaliteternas påle skall diktaren tränga in i
de underjordiska strömmar, som bestämmer
nuet och ännu mer: som bestämmer
framtiden. Ut från sin på detta sätt vunna
kunskap har han att till medmänniskorna
förmedla sina erfarenheter och höja sin
varnande röst. Hans uppgift blir i andra hand
profetens. Detta har Hjalmar Gullberg klart
insett. I Upptakt som inleder Att övervinna
världen sjunger han:
Här sjunger jag om död och evighet
för att i bröllopsnatten väcka dig.
På bragdens dag som undergångsprofet
skall jag bedröva och förskräcka dig.
När du i trupp marscherar och har brått,
skall min begravningspsalm försena dig.
Jag sjunger inte för att roa blott
men rena dig.
Jag kommer för att vålla huvudbry.
Bejakar du, är jag förnekare.
Bär du beslutsamhetens friska hy,
gör eftertanken snart dig blekare.
Ty vet, att när vid dödens infartsport
du naken och allena ställer dig,
är frågan ej vad ditt parti har gjort!
Det gäller dig.
Jag vill att överväldigad och stum
som träffad av en uppenbarelse
du hör mitt ord ge eko i det rum,
där Gud inom dig har sin varelse.
På gatan som du trampar med din häl,
ej ros men törne vill jag strö för dig,
förvandla dig från menighet till själ
och dö för dig.
I denna dikt gäller det först och främst det
individuella ödet. De mänskliga
djuperfarenheter som Hjalmar Gullberg gjort har lärt
honom att mer se till kvalitetens värld än
till kvantitetens. Det är inte så, att han är
omedveten om de stora våldsmakterna i
tiden — om dem har han mer än en gång talat
avslöjande och med klar adress:
Du äger jorden, du är rik.
Stolt bär din hingst dig, världstyrann!
Han bär dig mjukt: han går på lik.
Det är bara så att den kunskap lian vunnit
om skeendena i den mänskliga tillvaron
säger honom, att tyngre än det, som sker bland
massorna, väger det som händer den enskilda
människan:
Högt blev den krigiska handlingen
prisad som mannens natur.
Större är hjärteförvandlingen,
vägen till ande från djur.
Ensidigt hävdad hade denna inriktning på
det individuella kunnat bli till skygglappar
för poetens ögon. Gullberg har undgått den
faran genom att klart hålla i sikte ett
framtidsmål. Här följer han samma väg som
profeterna i alla tider har gjort.
Till djup som inget mänskoöga skådar,
sjönk jag i drömmens havsblå dykardräkt
för att berätta er vad ängeln bådar,
ni folk som med hans tecken är i släkt.
Ett land, där glädjen råder, där svärden smitts
till plogar och där spjuten lagts ner, är det,
som han sett i sin dröm:
Ty jord och hav skall ingå i det rike,
vars kung i natten föddes i ett stall.
I en tid när det finns »ett och annat, som inte
får bli tryckt» har Hjalmar Gullberg i nära
anslutning till bibelns uppenbarelsebok i en
diktcykel fångat visioner som han tyckt sig
kunna läsa mellan raderna. Här viskar han i
envåldshärskarens öra sina varnande ord:
Du tror att segerkransen är dig ämnad,
för att på folken du har lagt ditt ok.
Men kanske blev du evigt utelämnad
av den som skriver namn i livets bok.
Här talar han till medmänniskorna
uppmuntrande ord ur den religiösa erfarenhet, som
också är hans egen.
Man kan tveka om Hjalmar Gullberg har
nått någon av sin diktnings höjdpunkter i
dessa apokalyptiska visioner. De är laddade av
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
