Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den befriade och den bedagade Prometheus. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den befriade och den
Gå vi till den stora bekännelselyriken i
Nya Dikter, finna vi. att Heidenstam redan
där sagt farväl till »människogudarna».
Hans längtan står till något högre att böja
knä för.
Ädlare, renare gudaätter
såg jag resa sina troner
i stiglöst, molnigt fjärran,
där ljusets källor rinna upp.
Jag vet, var gång jag hetast sökte
att fånga i min hand en enda droppe,
då var jag sannast och var mest mig själv.
Och i den stunden drack jag av det liv,
där natt ej faller och där död ej finns.
Sitt offer brände mina fäder
på ödemarkens stenar,
och än när midnattsskenet vilar
bland säv och blad på somnad tjärn,
vi folk från skogarna på berget vaka,
som de försjunkna i vår tro.
Omedelbart efter denna dikt, På
skogsvägen, står Bön vid lågorna, där den Helige
Ande tillbedes, som »bränner till stoft vår
människohamn».
Det finns en väsentlig skillnad mellan
våra förfäders och Heidenstams
naturtillbedjan. Redan att bruka ordet »tillbedjan»
om de uråldriga nordiska riterna är ett
förskönande uttryckssätt, ty de voro
genom-dränkta av fruktan för oberäkneliga,
illvilliga makter i himlarymderna och på
jorden. Inte bara sol och måne måste besvärjas
— de voro dock jämförelsevis vänligt
sinnade ■— utan mycket annat, t. ex. kometer
och planeter. Hårstjärnor flammade
plötsligt upp på himlavalvet och försvunno lika
plötsligt, ungefär som ett vilt djur bryter
fram ur skogsdunklet och åter försvinner
däri. Irrstjärnor gingo av och an, närmade
sig varandra och skildes åt, precis som
levande varelser. Vem kunde förstå deras
avsikter? Det gällde för våra förfäder att
avvärja de hotande farorna; men bland
mängden av magiska riter är det stilla
lyssnandet till världshjärtats slag en sällsynt
gäst.
På 300-talet före Kristus hade den
gre-33—Ord och Bild, 52: a årg.
kiska astronomien lyckats uppvisa att även
planeterna, liksom solen och månen, röra
sig i regelbundna banor. Denna upptäckt
frigjorde hos Platon en ren andakt inför
världsalltet, en kosmisk trygghetskänsla.
Men hur länge har det inte dröjt eller,
rättare frågat, hur länge skall det dröja,
innan den blivit hela mänsklighetens
egendom?
Heidenstams stilla begrundan av
natthimmelen innehåller ännu ett moment, som
väl har sin äldsta grodd i uråldrig
naturkänsla, men som fått sin bestämda struktur
först hos den moderna människan med
hennes heliocentriska världsbild, nämligen
oändlighetstanken. Det förefaller vara den,
som hos Heidenstam slutgiltigt tagit död
på »människogudarna» och öppnat
utsikten mot något som är förmer än människan.
Den oändliga världsrymden blev luften
under framtidshoppets vingar.
Även oändlighetstanken har redan en
lång historia bakom sig. Dess begynnelser
ligga i antiken, men Giordano Bruno anses
vara den första moderna människa, som
haft den till religiös inspirationskälla. Från
honom går oändlighetskänslans historia
över Spinoza och Newton, Leibniz och
Goethe, Kant och romantiken, där Shelley
intar en central plats, till vår tids
matematik och naturforskning och till
Heidenstam. Även om poeten på skogsvägen har
rätt känn på ett visst samband mellan
förfädernas tro och sin egen tillbedjan, pekar
denna ingalunda tillbaka till en hedendom,
vars sparsamma rudiment
folklivsforskningen lyckats konservera i sista
ögonblicket (så har nog Heidenstam liksom
Anders Zorn och Albert Engström trott
ibland), utan framåt, mycket långt framåt.
Sammansmältningen av modern
världsbild och oändlighetskänsla med vördnad
för de högsta etiska värdena är en process,
som ännu inte är fullbordad. Den
förutsätter en kritisk sovring av den medeltida
liksom av den protestantiska kristendomens
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
