Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Thomas Jefferson som arkitekt. Av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johnny R o o s v a I
University of Virginia.
Campus och blick mot biblioteket.
som Lörd Nelsons Trafalgar betecknar
slutet på Napoleons makt på havet och i
kolonierna, samtidigt med och trots att
kejsarens seger vid Austerlitz befäste hans
kontinentala välde.
Även efter sitt tillbakaträdande spelade
Jefferson rollen av ett politiskt orakel.
Två år före sin död skriver han till sin vän
presidenten Monroe, angående ett
erbjudande från Englands sida att Staterna
tillsammans med England skulle erkänna
de sydamerikanska spansk-portugisiska
områdenas frihet.
Han börjar brevet med en principiell
bekännelse till isolationismen: man borde
icke tillåta Europa att blanda sig i
cis-atlantiska affärer; på det sättet skulle
västra halvklotet kunna skapas till ett
frihetens hem. Men när nu England gör detta
förslag (nämligen att hjälpa Förenta
Staterna att göra Syd-Amerika delaktigt i
friheten) har det visat sig tillhöra frihetens
kämpar och skilt sig från det övriga
Europas tyranner. Gränsen mellan ont och
gott, tycks Jefferson mena, går alltså icke
i Atlanten utan i Engelska kanalen.
»England är», slutar han, »den nation som kan
göra oss mest ont av alla på jorden, men
med England på vår sida behöva vi icke
frukta hela världen.» Denna ärliga och
sanna syn på sakerna accepterade
emellertid icke Monroe utan framlade i stället den
ensidigt amerikanska deklaration som är
känd som Monroe-doktrinen. Först i våra
dagar har Jeffersons vision blivit en klar
verklighet.
Inför ett statsmanskap av denna
storleksgrad skulle man vänta att en i verklig
mening skapande konstnärlig gärning vore
omöjlig. Och vad vi hittills nämnt är också
hur mycket det än vittnar om god smak och
fackmannamässig kunnighet dock mera
hobby än dåd.
Först under åren efter 1809 skedde något
som höjer Jefferson som arkitekt till de
stora ledarnes klass, något som redan haft
och som kommer att ha välsignelserika
konsekvenser i hela världen.
Expresidentens länge närda dröm om
ett nytt statligt universitet i Virginia blev
förverkligad. I årtionden hade han ruvat
över denna tanke, ty han hörde till de
optimister bland statsmän som anse
universitet viktigare än kanoner. Han
genomdrev med skicklig argumentering beslutet
därom, skänkte pengar och samlade pengar,
valde plats vid den lilla staden
Charlottes-ville och skrev universitetets lagar, ritade
hela anläggningen, anställde efter sitt
personliga val de första professorerna och blev
själv förste rektor. Så underligt det låter
kan denna hans skapelse tillmätas på sitt
sätt en vikt jämförlig med hans politiska
gärnings.
Liksom äldre amerikanska universitet är
Charlottesville’s organiserat som internat
och har sitt eget område inom en markyta,
kallad dess Cam-pus. Det originella i
Jeffersons grepp är byggnadernas gruppering
samt de olika husens storleksgrad i
förhållande till varandra och till naturen. Naturen
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
