Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Samtal med Renoir. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Auguste Renoir.
Samtal med Renoir
Av Ragnar Josephson
ET finns åtskilliga franska
konstnärer, som bruka gälla som inbegreppet av
allt franskt. Poussin och David bruka
nämnas när det är tal om fransk klarhet och
förnuft, Watteau och Corot, när det är tal
om fransk känsla och poesi. Men troligen
är det ändå Auguste Renoirs namn, som
nämnes oftast. Att bara uttala det namnet
är som att veckla ut trikoloren för
sommarens milda vindar. Och ändå har Renoir
aldrig själv arbetat i det nationella, hans
måleri är fullständigt utan program.
Johannes V. Jensen har vackert karakteriserat
hans konst: »Det är fransk natur, fransk
Ole Vinding. Renoir. Köbenhavn 1041
luft, fransk mänsklighet, som alltid kan
läsas ut ur Renoirs av sötma fyllda bilder,
en hemmets konst, — ett enda steg ut om
dörren, till himlen, och in genom dörren
igen, till kvinnan. Renoirs färger, det är
Frankrikes färger. Ingen målare var
nånsin mer nationell.»
Orden stå som motto till den lilla
behagliga Renoirbok, som nyligen redaktör Ole
Vinding utgett. Vinding är inte och gör sig
inte heller sken av att vara konsthistoriker.
Han snarare skryter en smula över att inte
vara det, och att därigenom undgå dessas
misstag. Till ersättning har han fördelen
563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
