Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Ekelund
»Bamdomsst järna» och »Fjärranbjällror». Den
fyller även den vackra diktcykeln
»Tuomi-stonoja», en lovsång till den barndomsmiljö,
som så ofta skymtar fram hos Diktonius.
Vid sidan av de många vackra
originaldikterna ingår i »Varsel» också en rad
översättningar av kinesiska dikter — enligt
Arthur Waleys tolkning till engelska. Det är
dikter som ger uttryck åt en livssyn, fylld av
vemod över alltings förgänglighet och
av-glädje över levandets rikedom. Det finns
ändå någonting som heter gammal kultur
i en värld, där stenåldersbarbariet ger sig
skenet av att företräda en ny tidsålder.
Tidsprägeln är mycket stark även i Ole
Torvalds’ Ointagligt land. Också den har
som bakgrund syndafloden av hat och
förstörelse, som går över världen.
En cykel »Två skärvor tog mina ögon»
skildrar en man, som mist sin synförmåga
vid en minexplosion och som i sitt mörker
får kraft att leva vidare genom
känselnervernas kontakt med naturen. Han flyr
människorna, han känner sig ett med blommorna,
träden, jorden:
Ett träd susar vid vägen.
Jag famlar mej sakta fram
och låter min hand andas
i värmen från dess stam.
Fingrarna skälver på grov,
varm och levande bark.
Själv är jag ett blint träd
i svart mark.
Blommorna, träden, jorden!
Jag känner mej ett med dem.
Mänskorna är mej fjärran
i detta nya hem.
Torvalds’ världsuppfattning är präglad av
dualismen mellan gott och ont. Men hans Gud
och hans djävul har båda sin hemvist på
jorden. Som Diktonius är också han fast
förvissad om att hjärtats milda makter skall
segra över ondskans legioner. Godhetens land
är det ointagliga landet:
De gränser som våldet linjerar
kommer oss knappast vid.
Väl skilje de mänska frän mänska.
Men bara för en tid.
Trots taggtråd och bajonetter
är de barnlekslinjer i sand.
Men själen står vakt i ett evigt
och ointagligt land.
Verstekniskt har Torvalds lärt speciellt av
Pär Lagerkvist och Karin Boye. Men han har
gått längre än de i sin strävan att upplösa
det regelbundna rytmschemat i en nyckfull
versaforistik. Torvalds understryker det
väsentliga med en starkt koncentrerad lakonism.
Den nakna tanken verkar i hans dikt genom
sin explosiva koncentration. Hans vers inför
ett nytt element i den lyriska orkestern på
den finlandssvenska parnassen.
Genom »Ointagligt land» har Torvalds
infriat många av de löften, som han gav i
debutboken »Vi sjunger inte för dem». Den
publik, som intresserar sig för den svenska
litteraturen på andra sidan Bottenhavet, har
skäl att hålla den unge författarens namn i
minnet.
Atos Wirtanen gör betydelsefulla inlägg
i den politiska diskussionen som medlem av
Finlands riksdag. I den socialdemokratiska
tidningen Arbetarbladet i Helsingfors
publicerar han artiklar, som hör till de bäst skrivna
journalistiken i Finland överhuvud har att
uppvisa. Hans broschyr Ett enat Norden är
ett betydelsefullt inlägg i tidsdebatten kring
frågan om ett förbund mellan de nordiska
staterna. Trots denna hektiska och
maktpåliggande verksamhet har Wirtanen hunnit
debutera som lyriker med diktsamlingen
Amor fati. Diktboken ansluter sig nära till
de aforismsamlingar författaren tidigare
signerat med sitt namn. Det finns spår i »Amor
fati» av nietzscheanismen i Wirtanens
aforismer; själva boktiteln har ju inspirerats av
något som bildar ett fundamentalbegrepp i
Nietzsches filosofiska spekulation. Men
samtidigt som Wirtanen är en dyrkare av
övermänniskan är han en sann demokrat, en de
svagas och skyddslösas försvarare. Ett helt
avsnitt i hans diktsamling ger uttryck åt
hans reaktion inför det våld, som i dessa
yttersta tider har begåtts mot så många högt
stående kulturfolk i Europa. Talande titlar
är »Emigranter», »Det utvalda folket», »Liditz,
den brända byn», »Torterarns och
terroristens klagodikt».
En vacker dikt är Wirtanens hyllning av
en vän som stupat i Fjärrkarelen:
Ej kors för dig,
ej ordakransar,
bara sorgen att du gick,
bara glädjen att du var.
Sträng och vek gick du till ditt
svåra värv.
Ej en gest,
icke en fras,
fast prövande lögn och sanning,
lugnt vägande död och liv.
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
