Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Georg Trakl. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geo r g T r a k l
Av Johannes Edfelt
-ID den mytiske sångaren Linos, han
som dödades av Apollon, liknade Rainer
Maria Rilke sin yngre kollega Georg
Trakl. Han ville därmed säga, att Trakl
sönderslets av sångens demoni, på samma
sätt som t. ex. Hölderlin inifrån
sprängdes av sina visioners våldsamhet. Man kan
alltid ifrågasätta i vad mån sådana
liknelser och parafraser äro reellt hållbara.
Trakls fall är under alla omständigheter
inte analogt med Hölderlins. Det är i själva
verket relativt lätt att särskilja de faktorer
som förde honom till tragisk undergång.
Georg Trakl var en ärftligt belastad
människa i högre grad än de flesta. Han
bar på ett sjukt arv, och hans liv var en
kamp med ett tragiskt skuldmedvetande.
Ytterligt känslig för tidsomständigheter och
för miljöns inflytande, var han i sin lyrik
predisponerad att besjunga det Europa,
som lutade mot sitt fall och — för de flesta
omärkligt — gradvis närmade sig
världskrigets katastrof. Han tillhörde en gammal
borgerlig släkt i Salzburg: föräldrarna voro
protestanter, fadern var av schwabisk
härkomst, på mödernet hade Trakl slaviskt
blod. Han var från födelsen en trött och
märkt människa, och det morbida inslaget
i hans liv och i hans diktning är
iögonenfallande. Mot förstörelsens makter ägde
han ringa motståndskraft, och för att döva
den yttre och inre plåga han kände,
tillgrep han narkotiska medel. Detta föll sig
så mycket lättare för honom som han efter
skolgången ägnade sig åt farmaceutiska
studier. Så bröt världskriget ut den feberheta
eftersommaren 1914. Som
»Medikamen-tenakzessist» drog Trakl med de
österrikiska sanitetskolonnerna mot öster. I
slaget vid Grodek i Galizien som fick en
för Österrike så olycklig utgång, fick Trakl
sitt elddop. Vad han upplevde i samband
med detta fältslag, var mer än hans
nervsystem kunde tåla. I två dagars tid befann
han sig sålunda innesluten i en lada
tillsammans med nittio svårt sårade soldater.
Ingen läkare fanns till hands, och han
hade inte heller läkemedel att lindra de
sårades plågor. De döendes jämmer,
anblicken av allt detta namnlösa lidande
orsakade ett svårt nervsammanbrott hos
Trakl. Då han störtade ut ur ladan — så
berättas det — mötte honom en annan
fasansfull syn: i de avlövade, höstliga
träden dinglade några rutenska bönder, som
nyss dömts till hängning. Trakl överfördes
till sinnessjukavdelningen vid ett
militärsjukhus i Krakow. Där avled han inom kort,
sedan han tagit en för stark dosis
narkotika. Han fick endast bevittna krigets
ouvertyr. Vid sin död var han endast
tjugosju år gammal, men i de kretsar som hade
öra för nya tongångar inom lyriken, var
han redan ett litterärt namn. Sina dikter
hade han först offentliggjort i en i
Innsbruck utkommande tidskrift, »Brenner».
1913 utkom hans första diktsamling. Hans
vänner utgåvo efter hans död ur hans
litterära kvarlåtenskap ytterligare en samling
dikter, »Sebastian im Traum» (1915).
II.
»O, wie alt ist unser Geschlecht!» — detta
klagorop anger grundtonen i Georg Trakls
lyrik. Den gamla österrikiska kulturkrets
som han tillhörde, var märkt av förvittring,
och ingen har klarare än Trakl sett alla
dess tecken på förfall och förestående un-
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
