- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiotredje årgången. 1944 /
3

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs »Svenska Folket». Av Knut Lundmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Strindbergs »Svenska Folket»

Anmälan.

"Då jag skrifver Svenska Folkets Historia känner jag bättre än någon att. det är dess
konungars" har en kunglig historieskrifvare i ett ödesdigert ögonblick yttrat och, hvad värre är,
han har blifvit trodd. Den bok han har kallat Svenska Folkets Historia är dock hufvudsakligen
de kungliga familjernas, officerarnes och embetsmännen historia, här och der försedd med några
kortfattade tillägg om huru kungen »uppmuntrade näringarna, bergsbruket, konsterna» eller huru
det var en och annan hungersnöd i landet under det kungen var ute i dessa krig, som ofta endast
varit stora jagtpartier; andra samhällsmedlemmar än konungens tjenare hafva icke blifvit räknade
till- Svenska Folket at’ vår "berömde historieskrifvare, oaktadt denne ändock varit beskyld för
adelshat. För att godtgöra denna ensidighet har jag tagit till min uppgift att skrifva

Svenska Folkets Historia under Konungarnes

öch dervid visa huru litet dessa krig och dessa fredsslut haft inflytande på Folkets andliga
utveckling, hvilken ju skall vara tillvarons högsta ändamål, och jag vill visa huru stundom under de
odugligaste regenter Folket varit lyckligast, gjort de största framsteg och sjelft framfödt ur kojorna
sina profeter och välgörare, hvilka gjort landet ära och gagn; jag vill äfven hafva tagit till
uppgift att skildra lifvet i det lilla, det obemärkta, jag vill göra dessa kungliga Svenska Historiers
bisak till hufvudsak, ty jag tror de förtjena en sådan behandling; det blir sålunda en historia om
det skenbart obetydliga: om

Menniskorna, deras Utseende, Språk, Skick, Sed och Sedlighet; om de olika Ståndens
belägenhet, huru »de hade det» i det tysta lifvets små förhållanden under det att deu stora historien
bullrade utanför, från sjelfva kungen och ned till stafkarlen; jag vill risa huru de bodde, de åto
och drucko, huru de klädde sig, roade sig, gifte sig, döptes, begrof vos; jag vill förtälja om bonden,
fiskaren, hur ban tagit råmaterialet ur jorden och sjön och huru arbetaren förädlat det, huru
köpmannen afyttrat det.

Detta är mrn uppgift. Huru jag skall utföra den derom kan ingen döma förr än arbetet
föreligger färdigt.

Det är några gynsamma omständigheter jag måste med tacksamhet erkänna att de hafva
gjort detta arbete möjligt.

Kungliga ^Bibliotekets tillgänglighet, sedan de Svenska Samlingarna blifvit flyttade till
och ordnade i en ny lämplig lokal, i hvilket arbete jag under vår, utom mitt beröm stående,
Öfverbibliotekarie m. m. G. E. Klcmmings öfverinseende tagit en blygsam del.

Historiska Museums öppnande och särdeles rediga ordnande sedan detsamma blifvit
flyttadt till Nationalmuseums rymliga och ljusa salar, der dess innehåll blifvit under Kiksantiqvarierna
Hildebrand, den äldre och den yngre, gjordt både tillgängligt och fruktbärande.

Nordiska Museums uppkomst, ett epokgörande verk, som ännu synes kämpa mot
okunnighet och fördomar, men sjelft under tryckta förhållanden arbetar med glädje, och hvars entusiastiske
och nitiske skapare Dr Arthur Hazelius frikostigt öppnat sina ovärderliga, ännu delvis 1 kistor
förvarade skatter för forskaren.

Och slutligen den Konstindustriutställning som hölls i Stockholm 1S76—77, der Svenska
arbetets historia på ett högst förtjenstfullt sätt belystes genom sammanställning af
konstindustriföremål från skilda håll, med stor uppoffring och berömvärdt nit af Herrar Brukspatronen G.
H. Stråle, Intendenten G. Upmark och Amanuensen L. Looström.

Till sist måste jag äfven med tacksamhet räkna som en gynsam omständighet att jag kunnat
vinna vår genialiske Artist Carl Larsson från hans konstnärsverksamhet i främmande land, att söka
med arkeologiens, kulturhistoriens och fantasiens hjelp här hemma bistå mig vid återuppväckandet
af förgångna tiders lif, och slutligen icke minst, att jag till det kostsamma arbetet råkat vinna
en förläggare, som genom att anställa personer till excerpters verkställande i arkiven,
ombesörjande af korrespondens, fotogratiers tagande m. m., visat sig ega det intresse för företaget som
lofvar det bästa. Stockholm i Augusti 1881.

AUGUST STRINDBERG.

Första häftets fjärde omslagssida.

cerades samtidigt med Svenska Folket,
samla det väsentligaste av de resultat han
härvid nått.

Man får heller inte glömma att han
studerat rätt mycket kulturhistoria för »Mäster
Olof» och det kan vara skäl hänvisa till
Martin Lamms omdöme om dessa studier,

nämligen att de voro grundligare än dem
han gjorde för sin senare dramatik och
därför också ge åt det famösa dramat, trots
vissa anakronismer, en utmärkt historisk
stämningsbakgrund.

I trenne uppsatser om sina arbeten på
spåren efter en svensk kulturhistoria har

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1944/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free