Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs »Svenska Folket». Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Lundmark
Strindberg skildrat de yttre förhållanden,
under vilka han var arkivforskare på
Storkyrkans vind, i Krigskollegium och i
Kammararkivet. De därvid uppfiskade
notiserna äro rätt roliga om än ej särskilt
betydelsefulla. Av större intresse i detta
sammanhang är dock den inblick, som hans
livliga skildringar ge i dåtidens synnerligen
otillfredsställande arkivförhållanden.
Sölve Nettelbladt har i sin intressanta
uppsats: »August Strindberg som svensk
kulturhistoriker» (Svenska Kulturbilder, Ny
följd, del VI, Sthlm 1936) till vars
huvudresultat jag senare skall återkomma,
diskuterat varifrån Strindberg kan ha fått
impulsen till sina kulturhistoriska forskningar.
Detta synes mig i någon mån överflödigt,
då Strindberg själv i sin »Anmälan»
nämner om några gynnsamma omständigheter,
som han med all tacksamhet erkänner
gjort hans arbete möjligt. Dessa voro Kungl.
Bibliotekets större lättillgänglighet,
Historiska Museets öppnande och Nordiska
Museets uppkomst. Vidare har man att
söka viktiga impulser i hans arbete som
biblioteksman. Det framgår även av
Strindbergs egna skrifter bl. a. vad därvidlag
bibliotekarien Richard Bergström och
chefen G. E. Klemming personligen betytt för
honom. Ytterligare flera personer kunde
nämnas, och då särskilt Richard Dybeck och
N. G. Djurklou, vilkas inflytande Nettelbladt
också framhåller. Nettelbladt menar, att
inflytandet från H. T. Buckle skulle ha
blivit tillmätt alltför stor betydelse. Detta
synes mig nog vara använda starkare våld
än faran kräver. Härvidlag är det väl bäst
låta Strindberg själv vittna. Han var aldrig
njugg med att angiva förebilder, verk eller
personer, av vilka han tagit inflytande.
Tvärtom var han snarare för frikostig
härvidlag, och det kunde ju därför se ut, som
om Nettelbladt hade rätt. Men jag menar
emellertid, att det inte kan råda något
tvivel om, att Buckles historieverk, även
om jag ger Nettelbladt fullständigt rätt
i, att detta är åtskilligt inkonsekvent och
oredigt skrivet, likväl har utövat ett
bestämmande inflytande på Strindbergs
utveckling. I boken I Röda Rummet säger
nämligen Strindberg (Saml. Uppl. sid.
19—20):
Det är genom dessa tvenne olärde som Johan
fàr reda på en filosofi som Uppsala icke kände.
Under samtalens gång vädjade motståndarne
esomoftast till en okänd auktoritet, som de
kallade Buckle. Johan tillbakavisade en sådan
auktoritet, som icke var presenterad i Uppsala.
Men namnet återkom och förföljde honom, så
att han slutligen bad att få låna den där boken.
Han fick den.
Verkan av läsningen blev den, att Johan ville
ställa bekantskapen med densamma såsom en
propyle till sitt medvetna liv. Detta var den
nakna, klara sanningen. Så skulle det vara
och så var det. Människan lydde under
naturlagarne såsom alla andra organiska varelser;
alla så kallade andliga egenskaper vilade ytterst
på ett materiellt underlag och den kemiska
fränd-skapslagen var lika andlig som själarnes sympati.
Hela den spekulativa filosofien, som ville inifrån
stifta lagar, var blott en bättre teologi, och vad
värre var en inkvisition, som i personliga system
ville intvinga världsprocessens rika mångfald.
Inga system, var Buckles lösen. Tvivlet är
vishetens begynnelse, tvivlet är undersökning, och
tvivlet endast har fört anden framåt. Sanningen
som sökes är endast upptäckten av de i naturen
inneboende lagarna. Veta är det högsta,
sedlighet endast ett tillfälligt sätt att uppföra sig,
beroende på det särskilda samhällets
överenskommelser. Endast kunskapen kan göra
mänskligheten lycklig, och de enfaldiga eller okunniga göra
bara skada eller onytta med sin
sedlighetssträvan, sin välgörenhet, sitt skydd.
Så kommo konsekvenserna. Den himmelska
kärleken, vars resultat är äktenskapet, är till
detta sitt resultat bundet av sådana yttre
förhållanden som spannmålsprisen; självmorden av
arbetslönerna; religionerna av naturscenerierna,
klimatet, jordmånen.
I fortsättningen talar Strindberg om,
hur hans sinne var väl förberett att
mottaga dessa nya läror. Det må sedan vara
sant, att dessa, bl. a. därför att det dröjt
drygt fjorton år, innan Buckles verk blev
känt i Sverige, kommo att höra till de
allmänt radikala ideerna på 70-talet, lik-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
