- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiotredje årgången. 1944 /
21

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf Stridsberg. 5/7 1877—3/11 1943. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf Stridsberg

på den erkännsamma nekrologen i Times.
Det vore överdrivet att påstå att hans —
lika litet som hans meningsfränders —
handlingssätt skulle ha kunnat glädja sig
åt våra höga vederbörandes gillande; men
icke desto mindre är det ej för mycket
sagt, att Gustaf Stridsbergs anseende aldrig
stått så högt som under denna hans sista
tid. Trots hans enastående mångsidiga,
fängslande och stimulerande insatser under
nära fyrtio års tid, är åtminstone jag och
efter vad jag tror många med mig honom
främst tacksamma för vad han då var:
en orubblig klippa i striden om mer
grundläggande moraliska, intellektuella och
politiska värden än de flesta som stått på
spel i Västerlandets långa historia.

Den bästa gravskriften över vad han
då blev har han själv lämnat, genom att
välja Sv. Ps. 533, som sjöngs vid hans
jordfästning:

Min Gud är en väldig hjälte,
Som ej sänder frid, men svärd.
Rättfärdighet heter hans bälte,
Och rättvist han dömer sin värld.
När rätt och sanning förjagas,
Han reser sig upp i harm,
Och svartaste mörker dagas,
När Herren blottar sin arm.

Låt mig bli en pil på din båge.

En pil, som flyger åstad

Lik en flammande ljungeldslåge

Mot fiendehärars rad.

Låt mig bli en hammare, svingad

Mot falska gudar av dig.

En bu&kavel, rastlös och vingad,

Som bådar till Herrens krig.

Man söker ej bortskjutna pilar.
Och hammaren kastas i vrån,
Förgäten budkaveln vilar:
Vad mer är en människas son?
Att leva är strid och fara.
Att leva är storm och brand.
För mig är det nog att få vara
Ett verktyg i Herrens hand.

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1944/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free