Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkröni k a
Reinhold Lj unggren. Trosa torg, vinter.
nationen ett beståndande konstnärligt
dokument om dessa svenskar. Enkelt och slående
skildrar han dem i en asketiskt stram
bildform som kommer en att tänka på dansken
Hammershøis »Fem porträtt» i Thielska
galleriet.
Damm som renodlad målare utan alla
litterärt symboliska avsikter nådde sitt högsta
under 1930-talet. Hans blonda, atmosfäriskt
mjuka Karsjölandskap, hans kärvt
karaktärsfulla porträtt av bygdens folk, hans friskt
uppfattade estländska motiv och de i
Sydfrankrike 1938 under några lyckliga månader
skapade ljusflödande landskapen från
Bor-mes les Mimosas röja mästarhanden. I
självporträttet från 1940 i Föreningens för nutida
konst samlingar kunna vi avläsa vad
kampen kostat honom. Där möta drag, som märkts
av brottningen med lidandet och
motgångarna, som hotat knäcka honom. En
syntes av seg vilja och en drömmares vekhet
bar honom dock vidare mot den konstnärliga
segern.
Till förmån för Konstnärernas hjälpfond
utställde Prins Eugen före jul i
Konstnärshuset en utsökt välavvägd serie teckningar,
akvareller och gouacher. De gåvo en märkligt
levande bild av hans arbetsmetod alltifrån
90-talet till nu, man kunde följa konstnären
i hans förarbeten till krävande
monumentaluppgifter, men också i de lättaste och
luftigaste antydningar i studieblad, där liksom
själva kvintessensen av ett naturintryck
fångats på papperet, medan det ännu stod
levande. Den omisskännliga
upptäckargläd-jen i sådana studier smittar av sig på
betraktaren, och han förnimmer deras ljusa
trollmakt över sinnet länge efter det han lämnat
utställningen.
Minnesutställningen över Fanny Braxe
(1861—40) i Nationalmuseum var ägnad en
konstnärinna, som vid sekelskiftet framstod
som en av våra bästa hemskildrare och
barn-porträttörer och som även tidigare visat prov
på ett fint kultiverat måleri med
förutsättningar i det ljusa franskpåverkade 80-talets
konst. Hennes förnämsta verk »Namnsdag»
tillkom 1902 och inköptes nästföljande år till
Nationalmuseum, en ljus och innerlig målning,
i varje tum bestämd av gammal svensk
tradition och samtidigt ungdomligt spänstig i
sin okonstlade realism. Den har något av den
danska hemskildringens »hygge», samtidigt
som den i atmosfär- och linjeverkan anknyter
till Carl Larsson. Motivet är hämtat från
hennes makes, lektor E. Bråte, fädernehem,
bergsmansgården Bråfors.
Glimtar från 80- och 90-talens konstvärld
kunna möta alltjämt även på utställningar av
ännu levande konstnärer. Den åttioårige
Carl Johansson visade i december sirligt
utpenslade landskap signerade 1884 och 1885
och redovisade i en ljusgnistrande vinterbild
från Frankrike 1892 för sin impressionistiska
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
