Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Corneille i svensk radioteater. Översättning av Ivar Harrie - I. Slutakten av »Cinna». Akt V. Scen I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Corneille i svensk radioteater
Cinna
Vad? Nej om detta har jag aldrig kunnat drömma . . .
Augustus
Tyst! Dina givna löften tycks du hastigt glömma!
Sätt dig igen. Hör på. Mitt mord skall äga rum
i morgon, vid vår fest på Capitolium.
Du stöter till, när du kredensar mig pokalen.
En tropp av dina män bevakar dörrn till salen,
och kring oss båda står en annan tropp tillreds.
Vill du ha namn? Då kan jag ställa dig tillfreds:
Marcellus, Glabrio, Pomponius, Albinus,
Rutilus, Plautus, Laenas, Rufus, Censorinus
och Maximus — han också gav mig samma tack . . .
Jag ids ej räkna upp de andra: idel pack,
urartat adelsfolk som hamnat under isen
och slåss för friheten från sedlighetspolisen!
En skön konspiration — vars starke man du var!
Nu tiger du. På detta har du inte svar,
och strax får du mer aktning för det givna ordet!
Nu nästa fråga: vad var meningen med mordet?
Vad hade Cinna för oövervinnligt skäl
att slå Augustus, sin välgörare, ihjäl?
Var det av nit för friheten, för fosterlandet?
Så lät det inte för en timme sen. Du fann det
verklighetsfrämmande, absurt som politik
att återställa Rom åt fädrens republik.
Du redde ut att nu behövde Rom tyrannen —
— var det du själv du tänkt dig som den starke mannen?
Och för att styra Rom med envåldsmakt idag
såg du ej annat hinder i din väg än jag?
Nej, Cinna, så eländigt går det ej mitt rike,
att vilken mördare som helst blir Caesars like!
Det är en börda som med nöd en hjälte bär.
Rannsaka då dig själv! Tänk efter vem du är!
Du aktas överallt, hör blott beröm av alla,
får lätt din vilja fram — kan då och då befalla.
Och vad beror allt detta på? Augustus’ gunst!
Om den ej fanns, blev all din glans blott rök och dunst!
Du är ett bortskämt barn — det svagaste jag kände!
Kanhända tröttnar jag på lysande elände
och lämnar från mig Rom — jag kunde gjort det nu —
men aldrig åt en efterträdare som du!
Nu har du ordet.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>