Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En småstads själ. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En småstads själ
1800-talets mitt. Den Ehrnbergska
läderfabriken äger vidare Bergengrenska gården
och flera andra stora fastigheter och
områden, speciellt mellan järnvägsstationen
och torget.
Man kan praktiskt taget hålla på hur
länge som helst, när man kommit in på det
intressanta ämnet gamla hus och gårdar
i Simrishamn. Så om den Kockska med sin
rymliga gårdsplan och sina sällsynt vackra
korsvirkeslängor, den Björkegrenska med
den vitrappade höga gaveln åt gatan och
den väldiga gamla torkrian för säd — tyvärr
en ruin! — inne på gården, den Thulinska,
som är en typisk handelsgård från anno
dazumal, flera gånger om- och tillbyggd,
för att nu endast nämna de märkligaste.
Björkegrenska gården var under de goda
konjunkturerna på senare hälften av
1800-talet ett centrum för stadens affärsliv; då
regerade där den myndige storköpmannen
och redaren Lars Johan Björkegren, som
lär ha ägt Sveriges på sin tid största
segelflotta. Samtliga dessa gårdar ligga vid
Storgatan i likhet med museet, f. d. Raabska
gården. Detsamma gäller om kyrkan Sanct
Nicolai, som verkligen ligger »mitt i
byn», endast ett stenkast från torgets
mittpunkt.
På tal om torget finns det en sak som
amanuensen Andrén förbisett i sin bok,
därför att den bygger på undersökningar
som utfördes redan 1935 (boken utkom,
som förut nämnts, först 1942 av trycket).
Den gäller ett pumphus med intressanta
träsniderier, vilket ursprungligen kröntes av
en lykta och som stod på torget ännu så
sent som 1935 eller möjligen 1936.
Amanuens Andrén har en utmärkt avbildning av
detta pumphus i boken och bildtexten
upplyser, att det »är bevarat» (sid. 55). Tyvärr
är så inte fallet. Det är spårlöst försvunnet,
så egendomligt detta än kan låta, trots att
det borttogs bara för några år sedan.
Energiska efterforskningar hos stadens
myndigheter och andra berörda instanser ha i varje
Stortorgets i trä snidade pumphus.
Den krönande lyktan är borttagen.
fall hittills inte kunnat fastställa vare sig
sättet eller den exakta tidpunkten för
demonteringen. De flesta tillfrågade i staden
erinra sig, att de sett hur det gamla
pumphuset med sitt vackra hölje plockades ned
någon gång 1935 eller 1936. Men ingen
antecknade något härom och vad värre är,
ingen kom sig för att för museets räkning
rädda de värdefulla sniderierna på
träverket, än mindre hela pumpen som den stod.
Detta är desto mera beklagligt, som det
vackra pumphuset mitt på stadens torg
veterligt var det sista i sitt slag i Skåne.
Intendent Åberg, som började sin
verksamhet i Simrishamn först 1939, hade för sin
del helst sett, att hela pumpanordningen
fått stå kvar. överhuvudtaget är detta
spårlösa försvinnande lika egendomligt som
ovanligt för en stad med Simrishamns eljest
utpräglade pietet för sina minnen.
De gamla gårdarna och handelshusen i
Simrishamn, av vilka en och annan levde
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
