Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Heidenstams pojkår. Verser, brev och teckningar. Kommenterade av Staffan Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staffan Björck
Verner von Heidenstam vid 12 års
ålder.
dotter barnbarn får». Man observere
singu-larformen. Här har Verner med en ganska
karakteristisk självupptagenhet glömt bort,
att han talar också å barnen Robsons och
Sergels vägnar. Det är han och ingen annan,
som skall skaffa mormodern
barnbarnsbarn. — Ännu en detalj må nämnas, det
tidiga medvetande om familjetraditionen,
som ligger i anslaget: »Dotter af en
ryktbar far.» General von Vegesacks sällsamma
bana upphörde som bekant aldrig att
fascinera Heidenstam.
Det var under de täta besöken hos
mormodern, som Verner von Heidenstam lärde
känna Betty Gyllenkrok. I sina brev till
henne anslår han stundom en skämtsam
ton av Don Juan, men en tanke på
åldersskillnaden och en blick på Betty
Gyllenkroks konterfej skingrar alla misstankar
om någon häftigare passion. Av den poesi
han ägnade Betty, kan man hastigt gå
förbi ett par julklappsdikter, dock icke utan
att erkänna, att de är formellt oklanderliga
och båda har en förvånansvärt stram
komposition. Den äldsta är från 1872 och har
tydligen medföljt en parfymflaska. Rytmen
är i båda regelbundet anapestisk, en variant
till Vikingabalkens men med tätare rim.
Ur en viss synpunkt, fast knappast den
avsedda, har däremot en poetisk hälsning
till Betty sitt intresse. Den är odaterad.
Med hänsyn till handstilen — den är den
enda av dikterna som är utskriven med
skaldens egen hand — kan man knappast
förlägga den tidigare än till 1873—74.
Dikten inledes med några muntra
anspelningar på tidens flykt och den sannolika
eventualiteten, att en häradshövding en
vacker dag giljar till Betty; hennes far
var chef för en domsaga i Småland, och det
låg inget onaturligt i tanken att de yngre
juristerna på kansliet gjorde husets döttrar
sin uppvaktning. Systern Malin blev mycket
riktigt gift med en v. häradshövding
Lin-dencrona. Med den omtanke om släktets
förnyelse, som redan mormoderns gratulant
lade i dagen, försummar Verner inte att
spekulera över utvecklingen av det lyckliga
äktenskapet: »Du som mamma han som
pappa / Sorgen då för friden far.»
Så tar dikten plötsligt en överraskande
vändning:
När du sen af werlden glömmes
Der du hvilar utan namn
Och ditt stoft af jorden gömmes
I den stilla grafvens famn
I det sista hemska rum
Der du hvilar tyst och stuni
Jag af förgät mig ej en krans då virar
Och den sista hvilobädden sirar
Tack min Betty du har älskat mig
Äfven Jag, jag älskar dig
Och om min song
Blir sann en gång
Jag suckar af min hela själ
»Min första älskade» farväl!
Det kan tyckas vara en ganska originell
form av kärleksbetygelse att lova den
älskade att sucka på hennes grav, men om
en sak underrättar oss denna dikt:
dödstankens plats redan i den mycket unge
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
