Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Jacob Wallenberg i England. Av Sven Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Rydberg
P arterr i ngdngen. Kopparstick
1784.
British Museum.
Tryckfriheten nyttjas i England till hela sin
vidd. Et folk är ej längre fritt, säger man, än
det fåt tänka fritt samt yttra sina tankar. Som
ofullkomligheter altid åtfölja människligheten och
frihet snarast missbrukas, kan ej annat hända,
än at denna oskattbara förmon oftast
missbrukas. Man går här stundom alltför långt; man
skonar ej sielfva Majestätet, så at man ej bör
undra at Ministrernes gärningar i alla papper
genomhäcklas.
Särskilt hade Lidén fäst sig vid den då
mycket uppmärksammade pseudonymen
Junius, som i sina skrifter yttrat mycket
hårda ord, och bland annat klagat på
konungens envishet att ständigt välja tories
och skottar till rådgivare. I denna fråga
utlåter sig Junius vid ett tillfälle med tydlig
adress åt konungen ungefär som följer: Om
jag hade att regera över en ståt och till
rådgivare valde tjuvar, rövare och mördare
då vore jag föga bättre själv. — Man kan
förstå att Lidén blev chockerad.
Han berättar också att han aldrig förut
läst sådana ting som i England. »Vi hafva
ej, vi kunna omöjeligen i Sverige göra oss
något begrep om, huru fritt här talas och
skrifves.» — »För sådane skrifter som här
dageligen opåtalte utkomma, skulle man
i Sverige sätta (till) Commissioner och
auctor skulle förföljas till efvig tid.» —
Och detta vågade Lidén påstå just 1769,
då det svenska folket med anledning av
riksdagen det året, som var den kanske
våldsammaste under frihetstiden, efter
bästa förmåga begagnade sig av sin då
relativt nyvunna tryckfrihet för att skriva ner
allt vad det tyckte och tänkte om sin nästa
och om staten, och landet följaktligen
översvämmades av de hetsigaste
partipamfletter.
I England var det i alla fall bättre,
menade Lidén, ty där var hela tiden
fosterländska och ärliga tänkesätt övervägande,
och — man säljer sig här inte till
utlänningar, som han med en viss bitterhet
tilllägger. »Wi dröma ännu om den liufva
Friheten. Men lärer först känna den uti
Enge-land», säger han på ett annat ställe. Vad
överdrifterna angick var han i enlighet med
den då vanliga tankegången övertygad att
de skulle försvinna allteftersom
upplysningen blev mera allmän. Lidén kallar också
friheten för oskattbar och den yppersta
gåvan av allt jordiskt. Det är därför inte
heller att undra på, att han bekänner att
han Ȋlskar Engelska Nation, oacktat deras
stora fel, oändeligen», just på grund av
deras som han säger »obeskrifveliga» kärlek
till friheten.
Wallenberg berättar också om det
samma. »En lärare, säger han, som på intet
annat ställe i världen får öpna sin mun,
kan predika på torgen härstädes och skaffa
sig en församling. Nekar Biskopen mig et
Prästegäld, har jag frihet, om jag kan,
bygga mig en Kyrka och genom
subscrip-tioner samla mig åhörare, hvarpå här finnas
många exempel.»
Wallenberg är också förvånad över hur
utbrett det politiska kunnandet är. Han
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
