Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mina minnen av Nikolaus II. Av Leo Tolstoy d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina minnen av Nikolaus II
har någonting viktigt att säga», sade han
och räckte fram handen. »Jag vill veta
sanningen, och ni förefaller mig uppriktig.»
Efter detta skrev jag rätt ofta till tsaren
om ett antal olika frågor. Jag upptäckte
efteråt att vissa av mina råd blevo
tillämpade, medan andra negligerades. I ett
brev föreslog jag t. ex. en reform av den
ryska ortodoxa kyrkan. Dock inte i
lutheransk riktning eller i någon bestämd kyrklig
riktning, utan endast för att förenkla och
rationalisera den rysk-ortodoxa
gudstjänsten och ceremonierna. Jag föreslog att
alla böner skulle översättas från
kyrkoslaviska till ryska, att alla kyrkor skulle
förses med bänkar och att gudstjänsten
skulle förkortas med bevarande av den
ortodoxa kyrkans anda. De praktfulla
kyrkosångerna och den yttre ramen skulle
emellertid lämnas orörda. En av
inrikesministrarna sade mig senare att kejsaren
absolut ogillade mina idéer beträffande
religiösa reformer och tycktes vara rätt
indignerad över dem. Tsaren var religiös
intill fanatism och hyllade idéer om
religionen, som voro diametralt motsatta
mina egna. Han betraktade den gamla
kyrkan som Rysslands stora styrka, en
helig institution, som inte fick röras.
I ett annat brev bad och bönföll jag
kejsaren att giva Rasputin respass.
Raspu-tin upprörde vid denna tid opinionen i
alla samhällsklasser, utom en liten klick,
som samlade sig runt hans vidriga person.
Någonting gott kom dock av mitt råd,
ty kort efteråt sändes han faktiskt
tillbaka till Sibirien till allas stora
överraskning och tillfredsställelse. Men ack, efter
endast några veckor hade hovfavoriten
återkallats till Tsarskoje, och från den
dagen ända tills han mördades lämnade han
aldrig ett ögonblick Petersburg och dess
omgivning.
Sista gången jag såg Nikolaus II var
under världskriget. Tsaren vistades då i
spetsen för sina trupper i staden Mohileff,
Tre generationer Leo Tolstoy.
som var högkvarteret för den ryska
fronten. Stadens namn betyder på ryska
»gravens stad», och faktum att tsaren
vistades där betraktades som ett ont omen för
Ryssland.
Sedan han inträtt som överbefälhavare
i stället för storfurst Nikolaus gick tsaren
mot sin säkra undergång. Vid denna
tidpunkt blev tillståndet i Ryssland allt
sämre, och dagens allt uppslukande
problem rörde sig om brödet, som blev en
verklig nattmara för alla ryssar. Brödet
blev för var dag allt sällsyntare och dyrare
på grund av tillförseln till armén, som nu
hade mobiliserats i jättelik omfattning.
Var och en insåg nödvändigheten av att
utveckla en alldeles särskild energi för att
rädda situationen. Sturmer utnämndes då
till ministerpresident och greve Bobrinskij
till jordbruksminister, men den offentliga
opinionen var absolut mot dessa
utnämningar. Ingen, inte ens de mest
konservativa elementen, var nöjd. Jag befann mig
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
