Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - M. K. Čiurlionis — det stora litauiska geniet. Av Ralf Parland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ralf Parland
dem så ända in i hjärteroten, att de rörda
vandrar hem och älskar den oförstådde.
Ciurlionis ryktbarhet går tillbaka till
Petersburg, där han år 1909 upptäcktes
av den s. k. »Mir Iskustva»-gruppen (M. I. =
Konstens Värld, tidskrift kring sekelskiftet,
startades av den geniale dilettanten
Diagi-lev, känd för sitt demoniska inflytande
över de ryska konstnärerna, bl. a.
organisator av den ryska baletten). Konstnärerna
av denna grupp, Dobushinski, Somoff,
Bakst, Benois, vilka själva drömt om att
skänka sitt land det nya tiden krävde efter
Repin-naturalismens fall, häpnade så över
de målade »sonaterna» att Ciurlionis
omedelbart tvingades ställa ut i Petersburg och
enhälligt förklarades för geni. Och märk
väl: två år senare dör Ciurlionis, och den
senare ryska konsten står avgjort närmare
honom och hans överrealistiska
fingervisning än dessa »Mir Iskustva»-gruppens
försenade barockivrare och halva exotiker
som slogo upp sitt fönster mot Europas
källare för kasserad konst.
En nutida betraktare som fördjupar sig
i Ciurlionis måleri och eliminerar allt det
tillfälliga tidsbetonade, skall framför allt
finna honom vara en koloritens mästare
av ett helt annat, långt mer förfinat
raffinement än ryssarna någonsin
presterat. Hans färgskala utstrålar ett hemligt
ljus, eller snarare en genomlysthet, som
kommer en att tänka på gryningshimlarnas
sällsamma fluorescens. Det andra
förhärskande momentet är den linjerytm och
rörelse som präglar hans dukar; ett litet
träd med vindpiskade grenar sätter en hel
rymd i rörelse, och detta ehuru trädet nätt
och jämnt antytts med några mikroskopiska
penseldrag — det är som om Ciurlionis
förvandlade tingen till ett slags magiska
tecken för den eruptiva kraft hans kosmos
besitter.
Ciurlionis målar musik — men han gör
det på det enda tillåtna sättet: det sjunger
om hans dukar.
Mikalojus Konstantas Ciurlionis
föddes 1875 i en liten by sydväst om Vilna,
där hans förfäder i många generationer
levat som välbärgade bönder. Hans
hemtrakt, Dainava, har än i dag namn om sig
för sina egenartade vackra folksånger,
»dainos»; det är fördrömda
skogsstämningar, den gamla litauiska urreligionens
panteistiska självuppgivelse och
naturmysticism som tonar fram ur dem. Som
liten pojke hörde Ciurlionis ständigt dessa
»dainos» sjungas av herdarna vid
Memel-stranden, och de skulle senare bli det
lust-betonade irrationella något som drog
honom bort från traditionens kungsväg,
tvang honom ut i det okända sällsamma
vars sjungande färgvisioner ingen före
honom skådat. Ciurlionis var musikaliskt
underbarn och större delen av sitt liv var
han ren musiker; hans tonskapelser (av
vilka de mest betydande dock aldrig
uppförts, emedan de liksom Busonis följa
nå-gotslags annan, man kunde säga
icke-euklidisk utvecklingslinje) blevo därför
långt tidigare kända och uppskattade än
hans målningar. Bl. a. kommo de till
uppförande i Petersburg där den symbolistiska
musiken då hade högsäsong under Skriabin
och hans skola. Men för att återgå till
Ciurlionis ungdoms- och utvecklingsår, bör
vi än en gång uppsöka hans hemmiljö i
Druskininkai; fadern är organist vid
bykyrkan; en enkel och anspråkslös man som
det aldrig skulle falla in att forcera
Mikalojus’ tidiga talang. Modern berättar under
långa vinterkvällar för den fantasiglupske
pojken alla degammal-litauiskafolksägnerna
och hednamyterna. Sommartid är
Druskininkai så gott som en badort, och bland
de många ryska »datschniki» —
sommargäster — som besöka det Ciurlioniska
hemmet finnas konstnärer och musiker från
Moskva och Petersburg.
När Mikalojus fyllt tretton år sändes
han till en musikskola som en konstälskande
mecenat och furste upplåtit för sina f. d.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
