Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - M. K. Čiurlionis — det stora litauiska geniet. Av Ralf Parland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ralf Parland
alla förklaringar och sade sig äntligen ha
funnit något som han uppskattade.
Under tiden hade Ciurlionis också ingått
äktenskap och reste 1909 till Petersburg,
främst för att lära där. En studieresa till
Wien, München, Prag, Dresden hade svikit
hans förväntningar. Endast Rembrandt,
van Dyck och underligt nog Böcklin hade
gjort intryck på honom. I Petersburg lärde
han sig faktiskt en hel del dekorativa
olater och en hållbarare teknik som ersatte
hans tempera-pastellkombination. Hans stil
från denna sista period är avgjort
verkningsfullare i hela sin yttre apparition,
men knappast mer. Den sista sonaten
»Chaos», liksom »Rex», hans enda sak i
större format, står sig ännu nätt och jämt
mot de tidigare. Så följer en period av
färgens intensifiering och ornamentikens
mekanisering enligt vedertaget
Petersburgmönster.
Intressantare ter sig hans musik från
dessa sista år: här möter en den nya
död-bittra klangen som vittnar om att
Ciurlionis själsliv ej är så harmoniskt som hans
dukar förege. Då han 1910 för andra gången
vistas i Petersburg grips han av en plötsligt
påkommen depression som sedan håller i
sig ända till hans död. Han var alltid en
enstöring, en grubblare. Inte ens under
den nationella konstens genombrottsdagar
då han själv spelade organisatorns roll vid
utställningarna 1907 och 1908, kom han
sin samtid närmare. Han led själv mycket
därunder. Men denna höstliga depression
har djupare rötter; inom några veckor är
Ciurlionis så förändrad att hans oroliga
vänner insistera på att han flyttas till en
vårdanstalt. Där sitter han sedan:
ornamenten ge honom ingen ro, han ritar
oavbrutet, där han går fram beskriver hans fot
invecklade figurer.
Den 10 april 1911 — han var då endast
36 år gammal — dog han i
lunginflammation som han ådragit sig efter att ha varit
försvunnen från sjukhuset i flera dagars
tid. Hans efterlämnade verk finnas nu
i Vytautas-museet i Kaunas, och då deras
ömtåliga färgtekniska konsistens ej tillåter
ett överflyttande till utlandet i och för
exposition, är han fortfarande i det
närmaste okänd i Europa.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
