Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nygotik på Söderslätt. Av Britta Stjernswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brita Stjernswärd
herren till Jordberga 500 riksdaler banko
till Brunius med uttalande av sin
»utmärkta tillfredsställelse med alla Herr
Professorens företag vid Jordberga, . . . väl
vetande att Professorens sanna belöning
skall tornet i århundraden själv medföra».
I oktober 1840 reser Nolcken till Paris
och stannar där till i mars nästa år. Men
även här äro hans tankar uppfyllda av
bygget där hemma och för ett brev om
detta tackar han den högt värderade
Brunius, ty »när man älskar sitt hem så
innerligen högt som jag, är det naturligt att
man är mycket tillgiven den man, som gjort
det lika vackert som det förut var kärt».
Hur 1840-talet såg på Paris kan få en
viss belysning av ett annat avsnitt ur
ovannämnda brev:
I byggnadsväg är här föga märkvärdigt i Paris.
Notre Dame är så illa tilltygad av tiden, men
fasaden är dock imposant. Den nya
Madleine-kyrkan är en utmärkt vacker byggnad, men som
har det felet att passa bättre till allt annat än till
en kyrka. Tuilerierna är en ful massa, som dock
imponerar, och Versailles är med alla dess fel det
mest royala jag någonsin sett.
Åter hemkommen till Jordberga skriver
Nolcken den 10 april 1841 »en stormig
skärtorsdagskväll» till Brunius och börjar:
»Hu! Det är ett hundklimat! O! I ljuva
parisiska vårfläktar!» Och sedan gäller
bekymren den nya ladugården, väggarna i
huvudbyggnaden, som inte vill torka,
terrassen, »vår olycksstjärna», som givit sig
i ena hörnet, och vedlårar i förstugan, som
helst också skall ha »något vackert göth iskt
utseende».
Till den nya ladugården sänder Brunius
två projekt, det ena mer götiskt än det
andra och valet blir svårt: »Sinnet för det
sköna kom i häftig strid med den
ekonomiska besparingskänslan — minnet av
Pariserresans kostnad — synen av de
eländiga rågfälten.» Den mindre kostsamma
planen vinner seger »dock icke utan en
avskedssuck åt den visserligen i skönhet
överträffande större idén». Och så följa
exakta uppgifter på hur de önskade måtten
skola vara och uppmaning att göra
byggnaden ljus och med tillräcklig luftväxling till
kreaturens trivsel. Visserligen vill Nolcken
ha sin ladugård »i ren stil», men Brunius
får omarbeta ritningarna med större fönster,
för något medeltidsmörker vill baronen inte
ha åt sina djur. Som han själv säger till
Brunius:
Förlåt allt besvär ävensom att jag är så envis
med ljuset i fähuset. Vem skulle tro att en så
konservativ person med så mycken iver skulle
fäkta för upplysningen och icke blott för
medmänniskorna utan även för andra kreatur.
I själva verket var Nolcken med sin
reformiver, som även gjorde sig gällande på
det sociala området ■— han har kallats en
andre Maclean — långt ifrån konservativ.
Allt tegel till dessa stora byggen brändes
i egen ugn vid det lilla tegelbruk, som då
fanns vid Hafgård (en skogsegendom en mil
norrut, som sedan 1500-talet hört till
Jordberga), och Brunius får ge anvisningar hur
den skall ändras för att man ska få en bra
bränning av den tegellera, som tas upp ur
märgelgravarna. »Vid Hafgård svär
Lundqvist och blottställer sitt liv i de nya
eldhålen», skriver Nolcken. Tegelugnen fordrar
åtskilliga professorliga råd och Nolcken
utbrister i ett brev: »Om Professoren ändå
kunde ha ena ögat vid Hafgård och det
andra i Consistorium; men fy f-n det bleve
icke vackert.»
Senare blir det tal om ett stall vid sidan
av infartsvägen; det bygges och blir så
vackert att Nolcken anser det nästan för
fint för sina hästar. Även ett nytt stall för
arbetshästarna planeras och Brunius sänder
en ritning, som väcker stor belåtenhet, men
detta projekt kommer aldrig till utförande.
Däremot är Nolcken mycket angelägen om
att få den gamla Krabbeska ladugården,
som han omändrar till loge, uppfiffad med
götiska ornament i de kärva
1600-talsgrå-stensytorna, som han tycker är för fula att
ha så nära huvudbyggnaden. Detta inte
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
