Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den nordiska språkgemenskapen i nutid och framtid. Av Elias Wessén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nordiska språkgemenskapen i nutid
och framtid
Av Eli as W essén
___/ VÖRDEN är för oss en realitet,
i dessa tider mer än någonsin. Ingen av oss
är ett ögonblick i tvivel om vad vi förstår
med denna realitet. Den står klar för vår
tanke och vår känsla. Men om vi vill
närmare utreda, vari denna realitet
egentligen består, vad den grundar sig på för
gemenskap, hur vi närmare ska
karakterisera den, då står vi inför svårigheter.
Begreppet Norden låter icke bestämma sig
från en enda synpunkt. Det innebär
ett flertal olika aspekter, geografiska,
historiska, politiska, kulturella, som i olika
utsträckning och med olika kraft förbinder
Nordens folk med varandra. Till dem hör
också som en av de viktigaste den
nordiska språkgemenskapen.
Det är då först att märka, att det
nordiska språkområdet icke sammanfaller med
begreppet Norden. Det utgör ett mindre,
mera begränsat område. Det finska språket,
som talas av majoriteten av Finlands folk,
är icke ett nordiskt språk. Språkgemenskap
har vi endast med den svenskspråkiga
delen av Finlands folk. Vårt förhållande till
det finskspråkiga Finland innebär ett viktigt
språkligt problem, som icke kan anses löst
på ett tillfredsställande sätt, men som med
nödvändighet måste beaktas, då det gäller
Nordens framtid.
Ett liknande förhållande råder i fråga
om det nordiska land, som ligger längst i
nordväst, Island. Isländskan är Nordens
äldsta litteraturspråk och under medeltiden
det ojämförligt viktigaste, bäraren av en
utomordentligt rik och konstnärligt
högtstående litteratur. Språket på Island har
också bevarat sin ålderdomlighet
förunderligt väl tiderna igenom ända till våra
dagar: i formsystem, i ordförråd och i
syntax. Det gamla norröna språket, Snorres
och sagornas språk, är på Island alltjämt
ett levande språk. Detta jämte det
isolerade läget har emellertid gjort, att Island
faktiskt har utträtt ur den nutida nordiska
språkgemenskapen. En norrman, en svensk
eller en dansk kan icke utan särskilda
studier förstå talad eller skriven isländska.
Island tillhör visserligen det nordiska
språkområdet, men det hör icke längre med till
den levande nordiska språkgemenskapen.
Den nutida nordiska språkgemenskapen
sammanfaller sålunda icke heller med det
nordiska språkområdet. Den är begränsad
till det fennoskandiska Nordens centrum
och kärnland, den är en förmån, som
tillkommer svenskar, danskar och norrmän.
Den yttrar sig däri, att vi — alla motsatta
erfarenheter till trots — kan begagna vårt
eget språk i umgänget med andra nordbor
och bli förstådda. Den yttrar sig däri, att
en svensk med normal folkskolebildning
utan några som helst språkstudier kan
uppfatta det väsentliga av en dansk eller norsk
text och åtminstone ett norskt föredrag.
Ett danskt kanske också, om talaren
vinnlägger sig om ett skärpt och tydligt uttal.
För endast en bråkdel av den tid, som går
åt för att lära ett främmande språk, kan
svensk skolungdom lära sig att fullt förstå
Föredrag vid K. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens högtidssammankomst den 20
mars 1944.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
