Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bland nutida väringar. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland nutida väringar
T Ulf ätligt »labbis» på Lcesö.
Prof. J ägerskiöld och d :r Harald Ålander.
väder, även i det kargaste, då sjön »gick i
skjortärmarna». Det var att dela de härdade
Bohusfiskarnes villkor, med samma
glädjeämnen, men också samma mödor och risker.
Deltagare i färderna ha berättat hurusom
Jägerskiöld, klädd i sin bsdagade men bastanta
overall, med outröttlig arbetslust deltog i
grovarbetena ombord, allestädes tillhands, vid
hydrografering och vid smådjurens
upphämtande från havsbotten med
»bottenhuggare», »ringskrapor» och »trålar». Själv skötte
han navigeringen. Med sydvästen vänd
bakfram till skydd för de oumbärliga glasögonen
mot stänket, kunde han även i oväder göra
tjänst som rorgängare. Och man kunde alltid
tryggt förlita sig på hans duglighet. En
deltagare berättar: Klockan 4 f. m. hade vi
startat från Nordkoster för hemfärd till Göteborg.
Till Fiskebäckskil kommo vi i vackert väder,
men fortsättningen blev mycket svår. Sjö på
sjö tog Skandia över sig, men med krokig
arm om avgasningsröret klamrade sig
Jägerskiöld fast vid styrhytten. I 6—7 timmar
lotsade han oss på det viset ned till Marstrand.
Det var nödvändigt att komma över
Hjärterö-fjorden, innan det blev än värre. Och det blev
det, en orkanliknande tredagarsstorm. Men
rökte gjorde Jägerskiöld som alltid — piporna
stoppades inne i styrhytten, och där stack han
in huvudet och tände, för att så vända sig ut
och få pipan vattendränkt och ropa på en ny.
Han hade alltid sådana i reserv.
Och det blev äventyr understundom även
på lustfärder. Jägerskiöld seglade en gång
med vännen Hjalmar Wijk från Stenungsön
till Särö. Det blev »överfallsväder» och trots
bottenrev i »stören» blev situationen
betänklig. Allt hårdare blevo byarna och allt mer
vatten kom i båten. Vid ett mycket hårt kast
skar läsidan under. »Jag tror vi sjunker.»
— »Ja, jag ser det.» Wijk hade hunnit kasta
av sig något och ryckt upp sittdynorna av
kork. Väl i sjön lades de på varandra, och
de båda vännerna höllo fast dem med
händerna, medan de simmade med benen,
sättande kurs på Erholmarna, som lågo i lä. Det
gick inte vidare fort, och Jägerskiöld berättade
historier för att få tiden att gå. Wijk var lite
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
