Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Tre prosadikter. Av Kurt Almqvist - Hjärtats vildmark - Livets träd - Stillhetens hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE PROSADIKTER
Av KURT ALMQVIST
Hjärtats vildmark
Den vilda naturen är en bild av den Gudomliga Visheten. Liksom Denna är
den förskräcklig och otillgänglig och blint obarmhärtig. Ty Visheten vet inte av
något mänskligt, och människan måste uppge sig själv för att bli delaktig av
Den. Därför säger Mohyiddin ibn Arabi om Visheten, i det han liknar Den vid
en kvinna: »Hon är vild, och med henne finns ingen förtrolighet.»
Innerst i varje människa finns en ändlös, ensam ödemark. Den kärlek, som ej
vet det, är ingen sann kärlek. Den sanna kärleken älskar vildmarken innerst
i nästans hjärta: öknen, som är farlig för alla utom för sig själv, heden, som
blommar, inte för dig och inte för mig, utan för sin egen ändlösa himmel.
Livets träd
Om vi helt införliva oss med Honom, som är alltings Ursprung och Liv, som
är Saven i Livets träd, då bli alla våra handlingar grenarnas sakta vaggande hit
och dit, och våia sorgespel och lustspel vindens brus i lövverket. Nej, inte ens det, ty
då finnas vi ej längre — bara Savens stigande i Livets träd.
Om vi tränga ända in till världarnas medelpunkt, förnimma vi knappast mer
än svaga genljud av våra handlingar. Nej, inte ens det, ty där flyta alla de
krafter vi förbruka i våra sorgespel och lustspel i en ständig ström tillbaka in i
tingens väsen — för att slå med jämna, tysta rytmer i Guds Hjärta.
Stillhetens hav
Morgnar, när plötsligt stranden höljs i dimma. Och när solen bryter igenom
den, bli vågorna silverne: en marsch av täta krigarrader i glänsande rustningar.
Ljumma kvällar med gråblå moln över havet och en helt liten vind. Vattnet
vältrar sig tungt, mödosamt, och ljudet när de matta vågorna söka häva sig upp
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
