Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Nattens källa. Av Olle Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Svensson
Den instinktiva rädslan för säkerhet och
ägande av materiella ting, för att ha det
bra, den sällsamma driften att vara fattig
är visserligen inte utmärkande för alla
konstnärligt skapande människor. Men hos
några går denna fattigdomsdrift som en
brandgata genom livet, den korsar varje
plan, trotsar allt förnuft, omintetgör alla
beräkningar, den är en makt starkare än
kärleken och viljan till liv. Och ändå
representerar den från en annan riktning själva
livsviljan, en högre, gåtfullare livsvilja, en
vilja till liv bortom den praktiska tillvarons
önskedrömmar och
fördelaktighetssynpunk-ter. Fattigdomsdriften är det andliga livets,
det skapande, produktiva livets verktyg,
ett strategiskt vapen av stor verkan. Yttre
säkerhet, trygghet och komfort är nästan
undantagslöst det inre nyskapande, djärva,
brinnande och långtflygande livets fiende.
Det sig evigt förnyande livet behöver
fattiga, otrygga, tomhänta människor —
det skulle eljes snart vara fjättrat på
djupen, världen skulle åldras och sången dö.
Fattigdomen själv är ingenting
eftersträvansvärt. Att vara fattig är att bo i ljusets
yttersta gränstrakter mot mörkret, hotad,
utsatt för tillvarons alla lömska
rövaröver-fall. Armodet är ett tillstånd så tvivelaktigt
som helst. Det förlamar ofta, gör själen
steril och släcker ingivelsens låga. Men även
då tjänar armodet det andliga livets syften.
Det tvingar den modlöse och förlamade till
förtvivlade flyktförsök, störtar honom ner
i nattens klyftor, smutsar honom, slår
honom blodig, armodet tvingar honom ner
för att i hans bröst skapa det flammande
imperativet att stiga och stiga högre än
någonsin en hel, ren och oförvitlig skulle
kunna stiga. Livet behöver vingar, som i
höga rymder uppenbarar äventyret och
nyheten — därför sliter det vingarna av några
brinnande olyckliga och kastar dem ner i
mörkrens djup. Denna metod har visat sig
vara mycket effektiv hur den än kolliderar
med nykter realism och praktiskt förnuft.
Har då inte människan en fri vilja? Är
hon endast aktör i en okänd diktares drama?
Om viljans frihet skall man kanske inte
tvista. Vilken gåtfull egenskap hos vårt
väsen är inte viljan, vilken outgrundlig
makt i vårt liv. Och vad är livet? Det vet
vi inte heller. Hur skulle vi då med
bestämdhet veta vad en av livets yttringar djupast
är. Några måste vara fattiga — och vill
det instinktivt, undermedvetet. De kunde
kanske önska att de inte ville. Det är svårt
att vara ensam och intet äga. Det är svårt
att sakna, att vara naken och utstött. De
önskar i nödens stund att de ville något annat
•— men i det ögonblick det gäller att välja,
då väljer de sig själva, sin egenart, sin frihet
och fattigdom. Att vilja fritt är att välja
på sitt innersta väsens order, att välja mot
sig själv, det är att fjättra viljan! Det är
livets outgrundliga paradox.
3°4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
