- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiotredje årgången. 1944 /
325

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Sten af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms te at rar

En elak iakttagare bland mina vänner
påstod, att Alf Sjöberg med Köpmannen
konkurrerade ut Wally. Det var styggt sagt och
menat. Men den orättvisa
sammanställningen rymmer en kärna av sanning. För
min del vill jag vända den till beröm för
Dramatens förste regissör. Det skall väl inte anses
vara något fel att göra Shakespeare omtyckt
av en stor publik. När herr Sjöberg med hjälp
av dekorationer, dräkter och musik gör
Shakespeare till en fest för ögon, öron och alla
sinnen, är det en konstnärlig bragd. Något så
vackert, så roligt, så fritt från gammal stel
konvention upplever man verkligen inte så
ofta, att man har råd att vara snål på
berömmet. Här försvinner verkligen all
litteraturhistorisk högaktning i glädjen. Med
lysande ingivelse och fyndigt brukande av
jämförelsevis enkla scentekniska hjälpmedel (en
scenteknisk förenkling som närmar sig det
geniala förresten) hade regissören diktat fram
en förtrollande vacker och innehållsmättad
symfoni i bild, en sagans och fantasins
strålande jubelfest, där allt var minutiöst
beräknat men allt verkade framsprunget ur det
inspirerade ögonblicket, där tablåerna
virvlade fram i ystert karnevalståg, börjande och
slutande i samma svårmodiga ackord, och
då och då avstannande i melankoliska eller
ångestmättade andhämtningspauser.

I det musikaliskt-visuella spelet kommer
stämningen till sin rätt, men inte
människorna. De hotar —- och detta är den
väsentliga invändningen mot den sortens
teaterkonst — att reduceras till delar av mönstret
i den granna vävnaden. Vad bekymrade en
Antonios mörka utsikter i denna snabba följd
av fascinerande bilder? Vad kom en
egentligen Shylock vid annat än som ett
stämningsinslag, en verkningsfull kontrast? När Gösta
Ekman spelade Shylock, dominerade juden
självfallet scenen, antingen han visade sig
eller inte. Denna gång sköts Shylock, ibland
även bokstavligen, undan i ett hörn, han blev
en verkningsfull färgklick, varken mer eller
mindre betydande än den underbart vackra
ridå, som bildade bakgrunden till många av
bilderna. Hade Alf Sjöberg bara något mindre
lysande genomfört sin syn på Köpmannen,
skulle sådana anmärkningar ha blivit
förintande. Nu tystade regissören kritiken med
den självständigt skapande konstnärens rätt
att följa sin ingivelse ■—- när han lyckas.

Det har talats om regityranni på tal om
Per Lindberg eller Molander. Men finns det

Hugo Björne, I.ars Hanson och
Märta Ekström i Till
Damaskus TI.

Dramatiska Teatern.

någon bland våra moderna, som så
obevekligt bestämmer varje rörelse hos
skådespelaren som herr Sjöberg? Hans försvar är, att
drillen inte dödar. De uppträdande trivs
synbarligen, de gör sitt bästa inom den givna
ramen. I Köpmannen fanns det en rad mindre
roller, som gavs förträffligt. Jag nämner Mimi
Pollak och Torsten Winge bland de äldre,
Olof Bergström och Carl-Hugo Calander bland
de yngre artisterna. Eleven Mai Zetterling
hade fått en ny större uppgift som Nerissa,
men hade denna gången den oturen att
behöva spela i Inga Tidblads farliga grannskap.
Vid sidan av fru Tidblads raffinerade konst
verkar lätt även drivnare aktörer som elever.
Man vill nog tänka sig något mera av
sommarens fylliga råga i Portias ton, men
skälmskheten och vettigheten, behaget och
melankolin kom utsökt fram. Portias första seen,
där hon raljerar över alla sina friare, blev
tack vare fru Tidblad mycket roligare än den
i själva verket förtjänar. Till och med
frieriscenerna fick mening och innehåll — tack
vare fru Tidblad, hennes medagerande och
en fyndig iscensättning. Det var endast i
domstolsscenen, Inga Tidblad inte passade.
Denna var i sin helhet föreställningens avgjort

325

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1944/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free