Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Slutbragden. Till nittioårsminnet av Hugo Birgers födelse. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sixten Strömb om
ledning 1885 till storms mot allt föråldrat
och småstadsaktigt i det svenska
konstlivet. Det explosiva överdådet och tron på
Bragden visade sig ännu hos
trettioåring-arna outsläckliga. Först sedan gruppen
övergått till en stadgebunden
kamporganisation, kanaliserades all denna
ungdomligt brusande kraft, först under
Konstnärsförbundets inre spänningar lämnade de
mogna männen sina ungdomsårs obetingade
gemenskap.
Hugo Petterson Birger hör
oskiljaktigt samman med denna generations
vårbrytning och första sommar. Under hela
denna tid personifierar han mer än någon
av kamraterna gruppens glada oro,
kamplust och segervilja. Han var något av en
oegennyttig Lycko-Per, som älskade att
kasta sig i äventyr, väcka häpnad med sina
bravader, briljera med sin talang,
slösaktigt dela med sig av vad han lärt och
förvärvat. Långt innan en Carl Larsson fått
fason på sina sällskapstalanger, var Birger
kretsens avgudade rumormästare,
outtröttligt spirituell, charmerande, ständigt laddad
med kraft att framtrolla festliga ögonblick.
Han levde fort och förbrändes snabbt. Vid
den tidpunkt, när söndringens anda nått
gruppen, var hans livs äventyr till ända.
Endast 33 år gammal dukade han under
för lungsoten.
Vad Pauli i sina anekdotiskt späckade
minnesböcker berättar om den fostran till
världsvana, som bestods Birger i tonåren,
låter sällsamt nog men anger säkerligen
något av ursprunget till konstnärens senare
livsstil. Fadern, tidigt vorden änkling och
varmt fästad vid sin son, tog honom gärna
med sig i de cafésällskap, där han vanligen
tillbragte sina kvällar. Den kvicke och
respektlöse gossen blev här snart en
uppskattad rolighetsminister, därtill på ett fullt
naturligt sätt hemmastadd i utelivet. Han
blev tidigt en framstående kännare på mat
och drycker. Någon skugga av ungdomlig
depravation kom aldrig att häfta vid ho-
nom. Minst av allt var han ett
problembarn. Det minne han lämnat efter sig från
akademiåren, har något av en solkatts
muntra, oberörda väsen. Och i umgänget
med vuxna män hade denne livlige gamin
snappat upp mycket, som kunde bättra
på hans klena skolunderbyggnad. Enligt
kamraternas vittnesbörd visade han ivrig
bildningshunger, läste allt vad han kom
över, ägde dessutom en stockholmsk
lätthet att uttrycka sig ledigt och träffsäkert.
Betecknande för hans tidiga intellektuella
mogenhet är vad Carl Larsson i sin
självbiografi »Jag» med tacksamhet berättar
från deras studietid: det var Birger, som
hjälpte proletärynglingen »Lasse» att få
den första logiska redan i hans vildvuxna
begreppsvärld. De blevo också bästa
vänner för livet. Vid mognare år framträdde
Birgers klara intelligens i påfallande grad.
Även så kritiska män som Max Liebermann
skall många år efter deras gemensamma
parisertid ha påmint sig denna sida av hans
begåvning.
Det säger sig självt, att Birgers lekfulla
intellekt i förening med pittoreska
oförskämdhet gjorde honom till en favorit inte
blott i kamratkretsen utan också i de
borgerliga salonger, där man älskade att se och
beskydda artister. Frågan är, om han inte
i förmågan att vinna rika konstvänners
intresse stod främst i denna generation, som
inom sig dock räknade så originella
charmörer som Carl Larsson, Josephson och
Skånberg. När Akademien 1877 belönade
hans »Adam och Eva i paradiset» med
kungl, medaljen men svek hans
förhoppningar om statens resestipendium, gav han
ej upp tanken att i Paris om än sent om
sider få återförena sig med kamratskaran.
Han kastade sig oförväget in i
Marstrands-och Lysekils-societeten, där han med en
ung handelsresandes smartness och
munvighet lyckades intressera rika göteborgare
för sin framtid, fick beställningar, förskott
och — biljett till Gare du Nord. Som förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
