Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Slutbragden. Till nittioårsminnet av Hugo Birgers födelse. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutbragden
täckte han den modellerande kraft i det
sydländska ljuset, som under den grälla
ytan av alla intensiva lokalfärger låter
formerna framträda långt inne i skuggpartierna.
Då Fiirstenberg hösten 1882 i förtjusning
över Birgers Granada-skildringar frikostigt
gav honom beställning på en stor tavla
med motiv från nutidslivet, fick målaren
tillfälle presentera sitt Spanien på ett sätt,
som han hoppades skulle helt ge rättvisa
åt dess färgrika påtaglighet — liksom åt den
egna talangen. Det blev »La feria de
Granada», bilden av ett frukostsällskap, som i
pappa Gadéas hotellträdgård avnjöt en
danstrupps prestationer. Gången i tavlans
tillblivelse var den för Birgers och hans
kamraters konst typiska: först utfördes en
rad måleriskt fria studier (en ypperlig
sådan, påminnande om Sargents och
Edel-felts samtida Spanienskisser, äges av
Göteborgs Konstmuseum). Därpå tog han itu
med den egentliga tavlan, som till största
delen skall ha fullbordats inför motivet.
Den var avsedd att bli en tour de force
och blev det. Men knappast en målarbragd.
I dess torra överdetaljering och vasst
framträdande lokalfärger återfunno
kamraterna intet av vad de beundrat hos Birger,
koloristen med det fria penselsvepet och den
saftiga paletten. Målningen förekom på
Salongen 1883 och betecknades — i
förbigående — av den franska kritiken som
prov på ett redan föråldrat målningssätt.
Birger hade hoppats, att med denna
målning på ett lysande sätt kunna infria de
förhoppningar, han själv och hans vänner
ställt på hans talang. Den uteblivna succén
träffade honom därför så mycket hårdare.
Hans situation förvärrades ytterligare
genom ett recidiv av kassafeber. Det
ansenliga honoraret för tavlan hade han trott
skola räcka länge att leva på för honom
själv, makan och hans gamle far, som den
entusiastiske Hugo lockat att överge sin
litografiska verkstad vid Fredsgatan och
förena sig med deras hushåll. Nu voro
Landskapsstudie.
N at ion al museum.
pengarna slut, den parisiska
tavelmarkna-den lamslagen på grund av höga
skyddstullar på konst i U. S. A. och goda råd i
det hela taget dyra.
Fram i maj 1883 hade den lilla familjen
sökt sig ut till lugnet i Grèz, där denna
sommar svenskarna med Strindberg som
mittfigur trängdes kring table d’höten hos
Laurent och Chevillon, de berömda
konstnärspensionaten. Inför kamraterna var han
fortfarande samma oförbrännerlige Hugo,
alltid laddad med kvickhet, på en gång
pojkaktig och chevaleresk, intresserad av
kökets och vinkällarens glädjeämnen. Men
inför sig själv och sin maka var han en allt
annat än lycklig människa. En smygande
trötthet — utan tvivel förebudet till
lungsjukdomen — tvang honom en tid att hålla
sig ifrån arbetet. I overksamheten vällde
tankarna på den egna situationen över
honom. Han stod nu i sitt trettionde år,
och hade i motsats till flera av kamraterna
ännu inte vunnit en stor och säker
framgång. Han hade försökt åt olika håll inom
salongsrealismen, gjort rätt så planlösa
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
