Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Erik Blomberg femtio år. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik B
författares självbiografiska romanserie
noterar han en individualists
»drömperspektiv» på bekostnad av social realism. En
annan stilkonstnär, som Blomberg beundrar
men inte reservationsfritt, är Agnes von
Krusenstjerna. På tal om hennes skildring
av överklassdekadens hävdar han, att
dikten har rätt att skildra allt, när den tjänar
syftet att dränera det undermedvetna, som
har en benägenhet att stagnera i ruttnande
sumpmarker. Men han menar, att
författarinnan stannat på halva vägen. Kvinnlig
ömhets naturgrund och förfining förstår
hon, männens perversioner — erotiska och
politiska — tar hon ytligt på, emedan hon
har för svag kontakt med »de sociala och
ekonomiska krafter, som påverka även våra
känslor och impulser».
Så kunde man fortsätta att
sammanställa uttalanden av Blomberg om sinnenas
revolt och andens besinning och man skulle
finna att hans preterea censeo är att
drifternas dunkel kan befrukta men inte om
det skyr ljuset. Känslorna skola
genomlysas av intellekt, naturen skall
organiseras till kultur, och tvång skall adlas till
frihet.
Som kulturkritiker är Blomberg skolad i
Uppsalafilosofien, som en bit in på
1900-talet sent omsider slog sönder den i
Sverige abnormt länge förhärskande
metafysiken och gjorde förutsättningslös
begreppsanalys till vetenskapens enda princip. Efter
Hägerström ha framför allt Marx och Freud
blivit hans vägvisare. Vägvisare, inte
slaviskt följda auktoriteter. Vad han begagnat
Freud till, torde redan vara tillräckligt
belyst. Vad han tar avstånd från i deri
psykoanalytiska doktrinen är framför allt
att den räknar hatet som en mänsklig
grunddrift vid sidan av kärleken och
därigenom håller vid liv läran om
»mänsklighetens inneboende ondska», vidare att
den tror sig kunna omskapa samhället
genom att omskapa individen. Blomberg
gör här en väsentlig avvikelse från ortodox
36
psykoanalys. Samhällsformer, som
vidmakthålla viljan att lyda och förtrycka, att lida
och döda, måste avskaffas för att sunda
individer skall kunna bli till.
Det är den materialistiska
historieuppfattningens grundsats: att de sociala
existensvillkoren betinga utvecklingen av
människans själsliv och hennes
kulturprestationer. Blomberg tröttnar ej att uppvisa den
lagbundna klassprägeln hos även till synes
hyperexcentriska författarindividualiteter
som Gide. Klasstriden blir allt bittrare.
Dess gift tränger in i vårt blod. Dess dolda
varhärdar bulna och brista, när
klasskampen i två världskrig blivit kamp mellan
nationerna. Fred och frihet kan blott
socialismens klasslösa samhälle skänka. Men
olik vulgärmarxisterna tror han inte, att
nya och friska människor och konstverk
skola växa upp på en dag efter en natts
revolution, inte heller dömer han ut den
borgerliga epokens kulturliv i klump. Han
tuktar Marx’ och Lenins okritiska
efter-sägare och han drar sig inte för att rätta
Gorkij. Ur oron och spänningen i det
kapitalistiska samhället har, säger han, så äkta
diktare och konstnärer som Baudelaire och
Munch stigit fram. Och när det påståtts,
att monumentala fresker ej kunna målas
utan proletära kollektivister till publik,
svarar Blomberg, att ett litet borgerligt
land jävar detta påstående: Norge. Hans
syn på den norska konsten och dess
förutsättningar vittnar om en föredömlig
allsidighet och opartisk förståelse.
Demokratisk frihetsanda har i Norge hållits vid liv
tvärs genom århundraden av importerat
överklasstyranni och bottnar ytterst i
landets säregna natur. Hur viktigt det än är
att hålla i minnet, att människor så länge
samhällen funnits, kämpat klassvis mot
varandra, får man dock inte glömma, att
människorna samtidigt kämpat en
gemensam kamp mot naturen, i Norge mot havet
och fjällen, i andra länder mot samum och
torka och överväldigande växtlighet. De
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
