Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Erik Blomberg femtio år. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
dystert skön strof ur en hymn till
sanningen:
Ej likt skönheten
föddes Du
ur pärlgråa vågor,
men ur hav av blod.
Lika hårt och sammanbitet var hans
tonfall, när han skrev en gravskrift över
den skärpta klasskampens offer i Ådalen:
Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad i fredstid.
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig.
Blombergs dikter kommo sparsamt
under den stigande reaktionens tid. Att sjunga
var svårare än att strida. Medan han under
tio år från debuten räknat, 1918—1927,
gav ut fem diktsamlingar, lät han sexton
år gå till den sjätte. När den kom 1943,
var den märkt av övervintringens kyla.
Just därför talar den desto vältaligare och
tillförlitligare om bevarad trohet och
återförvärvad tillförsikt:
Hårt och fruset är vårt sinne,
sen vår håg.
Men nu löser sig därinne
livets värme våg.
Egentligen är det missvisande att säga,
att Blomberg återvunnit sin tro på
framtiden. Han har aldrig förlorat den. Men
han, och många med honom, ha fruktat,
att vintern skulle vara längre, våren
komma senare än den gjort. Botten är nu
nådd. Vägen går ännu en gång uppåt. De
som voro unga på 1920-talet, kunna
hoppas att få uppleva något annat än reträtt.
Förstörelsens makter vackla, och världen
runt planerar man återuppbyggnad, som i
själva verket måste bli nybyggnad, emedan
så mycket jämnats med jorden.
Från en bombad stads ruiner stiger
tonen från en violoncell:
Ingen kan tysta den eviga sången,
sången om frihet,
för trälen och fången.
Det är tid att ge Erik Blomberg den
plats som tillkommer honom. Han är den
ångestfyllda fångenskapens tolk och den
befriande gemenskapens förkunnare mer
än någon annan i nutida svensk diktning.
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
