Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Kustvaktens visor. Av Hans Botwid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUSTVAKTENS VISOR
Av HANS BOTWID
i.
Kamrater i vapenrock ser mig på
stranden.
Om någonting sker, skall de vittna i kör
att posten gått vakt i den fuktiga
sanden.
Kamrater vid havet! Bekännelsen hör!
Soldaten på stranden är endast en
hägring.
På himmelsfärd stadd, är jag långt
därifrån.
Min ställning blev utsatt för plötslig
belägring
och slagna i bojor blev självspe och hån.
Av hetsiga modet, av minnen som
bleknat
i stormarna, sveks jag, av harmen som
bränt.
Å, högt över allt som var tänkt och
beräknat
jag lyftes, och högt över bördor jag känt.
Min marschväg är ljus och jag ser som
från ovan
hur kvällningen rodnar kring kobbar
och skär.
Att kunna pånyttfödas, prisa den gåvan!
Förnyelsens under av guden begär!
2.
Störtdyker stormen och skakar allt
livet kan odla på härjad kust,
liknar den stormen som griper mig
var gång mitt hjärta jag lugn befallt
och sökt förneka min heta lust,
min lust till dig!
Havet sig kastar mot Kolguskär,
söker sin räddning bland berg och grund,
kommer tillbaka i våg på våg.
Häftig som havets min oro är:
räddningen söker jag sen den stund
jag först dig såg.
Guldstänk i natt vi på vattnet fann.
Maneter, sa fiskarn och svor en ed.
Sjunk, du min glimmande hemlighet,
dölj dig att ljuset ej skönjas kan!
Hjärta, jag bjuder dig segerfred —
i hemlighet.
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
