Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Lettiskt måleri i Sverige. Av Francis Balodis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lettiskt måleri i Sverige
som Ubàns och Skulme, fram till den
postexpressionistiska realismen.
Tone är idag högt skattad, särskilt tack
vare sina drömmande kvinnogestalter, för
det mesta i sommarhetta, i nästan
melankolisk stämning och i dämpade färger,
ofta mera liknande en vision än vittnande
om en porträttkonst som vill vara
verklighetstrogen. Nästan samma utveckling
som Tone har vidare E. Sveics (f. 1889)
genomgått — men hans gestalter äro mera
hämtade ur det verkliga livet, om än alltid
givna i nästan »renässansartad
sinnesjäm-vikt», såsom det sades i Lettland. Sveics
målar nu i gyllene brungrå toner fiskare,
torggummor och unga kvinnor, än med
kraftiga och tunga gestalter, än i stilla
kontemplation, såsom också flickporträttet
i Malmö visar.
Vid sidan av Tone och Sveics måste
vidare A. Annus (f. 1893) nämnas;
visserligen söker han uppnå större patos och
monumentalitet, men erinrar annars i färger
och former i hög grad om de två nämnda
konstnärerna. Men han visar en nästan
klassisk rytm i sina många större verk, så
i sin »Kurländsk bastu», som äges av
doktor H. Wallin i Stockholm, och en
intressant målerisk lätthet i sina porträtt, som
det i Malmö, och hans färggivning har
lättare, ljusare toner.
Även J. CiELAVS (f. 1890), vilken också
målar landskap liksom Sveics eller ofta
blommor liksom Svemps,måste nämnas
bredvid Tone och Sveics som intressant
porträttmålare; av honom äger Malmösamlingen
porträttet av två damer, vilka — typiskt
för Cielavs — visa vek kvinnlighet, behag
och förfinade kvinnogestalter i mjuk och
dämpad färgverkan som nästan gör
intryck av matt siden. På samma sätt äro
också hans vaser, frukter och blommor
återgivna, och överhuvud tycks det som
om Cielavs velat dikta sina tavlor som
ett lyriskt drömmeri . . .
En förträfflig porträttmålare bland da-
N. Strunke. Sagoillustration.
gens lettiska konstnärer är slutligen också
L. Liberts (f. 1895), vilken dock i Malmö
är representerad av en stadsbild (Spree på
förvintern, efter den första snön) och en
skiss till Carmen-dekorationer. Jag tror
mig icke överdriva, då jag påstår att vi i
Liberts — vid sidan av V. Purvits — måste
erkänna den mest betydande nutida
lettiske målaren, och icke blott hans
produktivitet utan även hans mångsidighet är
överraskande. Liksom Purvits har Liberts
förmått skildra den rikaste samlingen
lettiska och utländska landskap (även det
kungliga slottet i Stockholm), med
nästan otrolig virtuositet i former och
färger, och just Liberts är den egentlige
upphovsmannen till det typiskt lettiska
dekorativa scenmåleriet, som sedan på
allra sista tiden hans lärjunge P. Rozlapa
(f. 1906) skulle lyfta upp till ännu mera
förvånande blomning; av den senare äger
Malmösamlingen tyvärr blott en
kostymskiss i akvarell.
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
