Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - C. J. L. Almquist och hans lundavänner. Ur brevväxlingen. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J.L. Almquist och hans lundavän n c r
I går afton återkom jag ifrån en resa, som varat
3 % vecka ... Jag har således gjort en liten
rhap-sodisk resa genom Östergötland, Calmar län.
Öland och Blekinge till Ronneby, hvarest jag
vände om, och for norrut genom Eksiö tillbaka
till norden. Så liten denna resa varit, så har den
dock för mig varit af stort intresse. Jag älskar
mycket att skåda den svenska naturen i sina olika
skepnader och sjelfva landsfolkets individualitet
roar mig särdeles att betrakta, studera och
afteckna. För tidens knapphet vågade jag icke sätta
foten inom Skåne; nästa gång hoppas jag att få
göra det, och med mera tillfälle att kunna dröja
på hvarje ställe.
Som man kan förstå av de sista anförda
raderna räknade Almquist med att under
ett eventuellt besök i Skåne kunna besöka
flera vänner än detta brevs adressat, alltså
Wieselgren. Han hade i själva verket också
under årens lopp funnit anknytning till en
lundensisk krets och där vunnit vänner,
hos vilka han fann förståelse och stöd
under en betydelsefull period av sitt liv.
Särskilt under åren 1838—39, då Almquist
sökte och speciminerade för den norbergska
professuren i estetik och språkvetenskap
vid universitetet i Lund, stodo dessa hans
lundensiska vänner honom bi.
När Almquist första gången stiftade
bekantskap med denna krets, som förutom
Wieselgren omfattade Thomander, vid
denna tidpunkt — alltså 1830-talets senare
hälft — professor i pastoralteologi,
kyrkoherden och prosten P. G. Ahnfelt i Bosarp,
Studentminnenas kände författare, samt
philol. cand., sedermera rektorn vid
katedralskolan i Lund Gustaf Andersson, kan
åtminstone delvis fastställas. Äldst synes
bekantskapen med Wieselgren vara. Den
kan hänföras redan till 1820-talets mitt,
till de år, då Wieselgren vistades i
Stockholm såsom informator i excellensen
Skjöl-debrands hus. Även Thomander har väl
Almquist första gången träffat i samband
med något av den förres besök i
huvudstaden, under det att han vid sitt
Skånebesök 1837, som skall skildras nedan, första
gången råkade Ahnfelt. Vänskapen med
Fot. Svenska Porträttarkivet.
C. P. Mazer. C. J. L. Almquist.
1836.
Nationalmuseum.
Gustaf Andersson kan exakt fastställas till
sin genesis. I ett brev till Wieselgren i
januari 1836 tackar nämligen Almquist för
det sista brevet »och för den intressanta
bekantskapen af Cand. Andersson». Denne
befann sig under vintern 1835—36 i
Stockholm med ö verstekammarj unkaren von Salza
till Mem, för vars barn han var informator.
Andersson lämnar också i sin tur i ett
brev till Wieselgren i november 1835 en
entusiastisk skildring av sitt första
sammanträffande med Almquist:
Nu till det för mig intressantaste. Jag har
varit hos Almquist. Tack, outsägligt tack för det
Du ledde mig dit . . . Efter allt hvad jag hört om
honom af menniskor, som ej förstått honom,
gladde det mig obeskrifligt att finna menniskan
lika med författaren ... Jag tillbragte 4 de mest
interessanta timmar hos honom. Dessa voro
säkert mina skönaste i Stockholm . . . De största
skatter, jag hittills i verlden förverfvat, äro Hans
bekantskap och Din.
Samtliga dessa lundavänner voro yngre
än Almquist. Närmast honom i ålder kom-
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
