Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - C. J. L. Almquist och hans lundavänner. Ur brevväxlingen. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist och hans lundavänner
I ett brev till sin ungdomsvän Johan
Aug. Hazelius ger Almquist också några
intryck från Skåneresan:
Det har någonting för mig högst pikant, att
den ena natten sofva i baronliga pösande
ejder-dunsbolster, den andra på en dunkelgrå fersing
stoppad med halm, der vanligen blott ett lakan
bestås — den ena middagen vid sidan af
grefvinnan N. N., född N. N., förtära söderländska
orangeri-läckerheter, såsom ananas, vindrufvor
etc., den andra middagen sitta på en svart spishäll
och äta sura limpor (hvaraf i synnerhet Skåne
öfverflödar), omgifven af käringar, flickor, gossar,
gubbar, som imellertid sköta sina bestyr.
Och tidigare i samma brev heter det:
Jag har haft en större lycka i år än de fore"
gående att få lära känna tusentals individer,
som naturligtvis ibland de s. k. lägre klasserna
erbjuda en långt rikare skörd af variationer, än
ibland de högre stånden, der menniskorna nästan
alla stå på en och samma bildningsform. Men jag
är alls ingen beundrare af det bondiska, jag ser
nog detta folks fel och olyckor: jag skjuter icke
det herrskapliga ifrån mig: min sak går ut på
att söka fatta bäggedera.
I samband med Almquists speciminering
för norbergska professuren i Lund
intensi-ierades givetvis förbindelserna med
lundavännerna i hög grad. Denna episod i
Almquists liv är ofta och utförligt
behandlad i litteraturen, och det finns därför
ingen anledning att här närmare ingå på
densamma. Det räcker härvidlag att
hänvisa till Arvid Ahnfelts biografi över
Almquist samt till Anders Österlings
minnesteckning över Almquists lycklige
med-sökande Carl August Hagberg. Några
enskildheter, som kunna hämtas ur breven
till och från vännerna i Lund, skola dock
här beröras.
Almquist synes länge ha varit i valet
och kvalet, när det gällde att bestämma
sig för att söka professuren. I brev till
Wieselgren anför han till en början
ekonomiska betänkligheter. Lönen var liten;
dock hade han vissa förhoppningar om att få
bibehålla vissa ekonomiska förmåner, som
han tillerkänts under sin tjänstgöring som
Fot. Svenska Porträttarkivet.
/. P. S ö d er mar k. Johan Henrik
T homander. Omkr. 1835.
Tillhör Fru Thomander-Warholm, Lund.
rektor vid Nya elementarskolan. Han är
ändå tveksam och framkastar bl. a.
möjligheten att han, sedan Wieselgren enligt
hans beräkningar snart erhållit professur i
Uppsala, skulle kunna få Västerstad såsom
prebende och ber Wieselgren lägga sig ut
för honom hos excellensen De la Gardie.
I det stora hela diskuterar Almquist i
brevväxlingen med Wieselgren i övrigt
sakens mera principiella och personliga
sidor. I ett brev ger han uttryck för
farhågor, att han vid en eventuell ansökan
skulle träda Wieselgrens egna intressen för
nära:
Hvad nu mig och Lund beträffar, så lyder jag
dina uppmaningar och söker den der ifrågasatta
Litteraturprofessionen. Men på det att det måtte
vara rent helt oss emellan önskar jag då, att du,
bäste broder, bestämdt förklarar att du icke vill
söka densamma. Ty oss anstår ej att inbördes
stångas.
Som synes har Wieselgren bestämt
uppmanat Almquist att söka, och samma var
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
