Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - C. J. L. Almquist och hans lundavänner. Ur brevväxlingen. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister Gierow
sida en sådan person, som Emilie, som du känner
dig lycklig. Ponera, att du vore gift med
biskopin-nan Faxe, eller någon dylik! Det vore då lika så
väl hvad institutionen kallar äktenskap. Men hur
stode det då till med den lycka, hvarom du talar?
Högst illa. Det är således den omständigheten,
att du har Emilie, som gör dig lycklig, men icke
den omständigheten, som institutionen kallar
äktenskap, som gör det; ty då skulle du äfven
vara lycklig med biskopinnan Faxe . . . Med få
ord: det är endast sympathetisk kärlek, som
medför sedlighet och lycka emellan makar.
I andra fall verkar äktenskapet till
»osed och olycka».
Brytningen blev fullständig i och med
Almquists landsflykt. Thomander synes
icke ett ögonblick ifrågasätta annat än att
Almquist var skyldig till allt vad som lades
honom till last. Han skriver till Ahnfelt:
»Alltså en af våra bekanta, ett af landets
största snillen, en tjuf, förfalskare,
gift-blandare, mördare, angelägen att skjuta
skulden på en flicka! Jag känner intet
sådant exemplar i hela historien. Hvilken bof!»
Även Wieselgrens eftermäle till katastrofen
blev en fällande dom. I sitt tillägg till
levnadsteckningen över Almquist i Svenskt
.biografiskt lexikon (N. F. Bd i) skriver
han: »Då A. är att i Sverige anse såsom
död» — tryckåret är 1857 — »tillägga vi
ur hans egna bref en . . . redogörelse för
flera följande år.» Så följer utdrag ur
flertalet av de brev från Almquist till
Wieselgren, som finnas bevarade i Göteborgs
stadsbibliotek. Wieselgren fortsätter så:
Derefter upphörde brefvexlingen. -—• »Går an»
blef bekant i söder. Många hafva yttrat, att A.
äfven långt före den vidtbekanta katastrophen
var det han då uppenbart visade sig vara. För
att vederlägga den misstanken, som beskuggat
hans vidsträckta vännekrets, äro brefutdragen
gjorda . . . Väl måste antagas, att ett punctum
rubrum länge förefunnits till det som sedan
framträdde . . . Det var 1848 års revolution, som
ur sin krater uppslungade en titanism, sådan som
Cabets, Proudhons, Struves och Marxs, hvilken
fullt sönderbröt den förut skakade jemn vigten
mellan samregenterna i Almqvists innersta.
Explosionen står att läsa i 1851 års Juni-tidningar och
behöfver ej här upprepas.
Endast en länk återstår i den kedja av
brev, som bands mellan Almquist och hans
lunda vänner, de rader, som Almquist sände
från landsflykten till Thomander, det brev
avsänt från London, som undertecknats
med »Love, litet bättre än sitt rykte».
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
