Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Folkteater i festdräkt. Av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
hjälp av den nya tidens alla tekniska
resurser. Teatertävlingens stora betydelse låg
i det sätt varpå den satte frågan om
teaterns tekniska förnyelse som allmänt
problem under debatt. I den fullbordade
byggnaden äro de lätta sk ärm väggarn a, genom
vilka salongen kan göras större eller mindre,
det ena resultatet av denna debatt,
scenhuset bakom förscenen det andra. Med sin
19 meter breda scenöppning, sin vridscen,
som mäter 20 meter i diameter, sina stora
scenvagnar, som i färdigt skick kunna
föras från dekorationsverkstäderna till
sidoscenerna och därifrån till huvudscenen,
anses malmöteatern vara den största och
tekniskt bäst rustade i Europa.
»Midsommarnattsdrömmens» sagolandskap på den
nästan ständigt svängande vridscenen blev i
mycket en bländande presentation av de
tekniska resurserna.
För de radikala 30-talsarkitekterna skulle
dessa två ideer ha räckt. Men vid 30-talets
mitt, när teaterns utseende i stort
fastställdes, ville stadens fäder inte helt offra den
hävdvunna festliga teaterstämningen på
tidsstilens altare. Och vid 40-talets början,
när teaterns interiör fick sin slutgiltiga
karaktär, hade de svenska arkitekterna
själva — ofta på ett ganska förbluffande
sätt — börjat ifrågasätta, om inte 30-talet
hade varit för snävt i sin målsättning, när
det satte estetiken på indragning och
portförbjöd ornamentet. Alltså har i den
färdiga teatern det traditionella kravet på
pompa på ett ovanligt sätt kunnat förenas
med en ny dekorativ leklust. I foajéns
paradarkitektur med klassiskt strama
pelare, mellan vilka interiörens rikt sirade
ljuskronor och den festklädda publiken
syns långt neråt uppfartsgatan, har denna
tredje tanke tydligast tagit form.
I teaterns tillkomsthistoria ha de tre
tankegångarna löpt bredvid varandra ända
sedan tävlingarna 1933 och 1935. De två
förslag, som båda gångerna fingo första
respektive andra pris, voro utförda det
ena av Sigurd Lewerentz, det andra av
Erik Lallerstedt och David Helidén. Det
förra var tänkt för en placering vid sidan
av paradgatan Fersens väg och byggt
inifrån och utåt; här tog den nya folkteatern
gestalt, och här voro de tekniska
lösningarna smidigast. Det andra utgjorde en
sluten byggnadskub, vänd mot Fersens
väg så att fasaden kunde locka och dra; här
betydde alltså teaterns representativa
uppgifter i exteriören mera. Motsättningen
mellan de två förslagen var givetvis inte
absolut. Det Helldén-Lallerstedtska bjöd
på utmärkta inre lösningar, och Sigurd
Lewerentz å sin sida är trots sin starka
betoning av det tekniska känd som en
mycket raffinerad estet. Men i stort sett
företrädde de två förslagen olika ideer.
Att välja mellan dem blev svårt, och så
kom det något överraskande resultatet.
I samarbete mellan arkitekterna har — kort
uttryckt — Lewerentz’ teaterhus givits
den Helldén-Lallerstedtska placeringen och
fasadeffekten. Man har valt folkteatern och
den smidigt hopfogade teatermaskinen men
klätt den i fest dräkt.
När malmöborna sågo den nya
byggnaden växa upp talade de ofta om
fabriksarkitektur. Men efterhand ha de lärt sig
uppskatta såväl den funktionella och
estetiska logiken som den monumentala
effekten i byggnadskomplexet. Dess delar,
formade var och en efter sin uppgift, trappa
upp sig kring det höga scenhuset som
små-byggnaderna kring kyrktornet i en
medeltidsstad. Det börjar med den
marmor-klädda förplatsen, som till höger slutes av
en låg framspringande restaurangflygel
och får liv genom bevarade rester av de
forna trädgårdsidyllerna på platsen. Bakom
förplatsen reser sig foajébyggnaden med
sina fönsterväggar som en tvåvåningars
festloggia. över den ser man den högre
salongen med dess brutna fasadlinje, och
till sist och överst scenhusets breda torn
under ett lågt gavelröste. Till vänster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
