Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Carl Sandburg. Av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A nn a L e n ah Elgström
och Nebraska, han uppehöll livet som
tegel-slagare, som scenarbetare vid en kringresande
varieté, som farmarbetare i Kansas och diskare
på de stora hotellen i Denver och Omaha.
I Kansas gick han dessutom omkring med en
burk asfalttjära och strök plank mot betalning
in natura. Så drev han tillbaka till Galesbury
och allt det gamla igen — inclusive
mjölkkärran. Men något var förändrat inom
honom, hans otålighet större, hans hunger
djupare. Han ville lära något, komma någon vart.
Men hur få möjligheter? Medan han grubblade
på detta brot det spansk-amerikanska kriget
ut (1898) och tycktes ge honom det svar han
sökte. I likhet med en annan, sedermera
berömd amerikansk författare, Sherwood
Anderson gick han ut som menig. I Porto Rico, dit
hans regemente sänts, träffade han en ung
man med vilken han knot en varm vänskap.
Efter kriget skrev denne in sig vid Lombards
universitet i Sandburgs födelsebygd, och på
ett eller annat sätt lyckades Sandburg snåla
sig till några års studier där, han också.
Därmed hade han nått den första stora
vändpunkten i sitt liv. Kroppsarbetaren blev
hjärnarbe-tare, vagabonden fick hemvist, inte blott i
verklighetens värld utan, vilket var viktigare,
i böckernas, fick bakgrund för sitt liv från sitt
nya hemlands kultur -—■
kunskapstillägnan-dets ständigt nya incitament till fortsatt
framträngande forskning.
Efter slutade universitetsstudier såg det
dock ett slag ut som om han inte fått
möjlighet till någon djupare förändring av sina
förhållanden. Han strövade alltjämt omkring —
att det nu var i manschett jobb, som bl. a.
kringresande försäljare av fotografiska
artiklar, var ju ingen större skillnad. Men
slutligen hamnade han som reporter i Milwaukee
■— då var han 30 år. Efter ytterligare några års
strövtåg hade han fått fast fot vid Chicago
Daily News, där han lade än mera kunskaper
till de han förut ägde om tillvaron bland »the
underdogs», inte minst genom den serie
artiklar han skrev om rasupploppen i
fläskpac-karestaden år 1918.
Vid den tiden var han dock redan en erkänd
författare, ehuru han först långt senare
upphörde med de journalistiska uppdrag som gav
honom kontakt med verkligheten »in the raw».
Ty för litteraturen glömde han aldrig livet.
Till böckernas värld förde han med sig
minnena av immigranthemmets fattigdom och
bekymmer, förbindelser landet runt med
allehanda betungade och desperata existenser,
en vid förstahandskännedom om scenerier,
språk och levnadsvillkor i de mest skilda delar
av Amerika. I jämförelse med en vanlig
universitetsynglings ordförråd var hans språkliga
uttrycksmedel, då han ungefär år 1910
begynte dikta, utomordentligt rikt, präglat av
den salta, saftiga, amerikanska lokalfärgen
över många olika regioners speciella
syllogismer och slanguttryck — en sorts
amerikanismens esperanto med förmåga att koncist och
pregnant ge uttryck åt det mest skiftande
innehåll. Men utom det mästerskap över
språket han snart skulle visa, förde han med sig
in i den amerikanska litteraturen den nästan
religiöst betonade känsla av vördnad för deri
lilla människans stora gåtfulla öde, som är
Sandburgs hela filosofi och basen så att säga
till hela hans personlighet. Ty den är den
kärna av vemod och dröm djupt inne i hans
påstådda brutalitet, som gjort besjungaren av
den mekanistiska amerikanska expansionen
till, inte blott en ursinnig kämpe mot dess
exploatering av människan utan också till
en diktare om präriens evighetsmystik och
den dolda drömmens härlighet även i de
fattigaste liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
