- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiotredje årgången. 1944 /
538

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Carl Sandburg. Av Anna Lenah Elgström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anna L en ah Elgström

bister resignation och tapper självironi. Man
skulle inte vilja vara utan detta ringlande
band av folkets egna »sayings»: ramsor,
ordstäv, pionjärberättelser och »tall stories» av
det slag Sandburg karakteriserar så här:

Därute i öknen sa den första kvinnan som sa de:

Första året tror man inte vad dom andra säjer. . .

och året därpå inte vad man säjer själv —•

där det vecklas ut likt de slingor som på
gamla missaler blåsa ut från helgonens
munnar med lov och pris målade på sina
fladdrande banér. Här är det det amerikanska
folket som är det stora, syndfulla men tappert
glada helgonet, vilket ehuru synnerligen
profant lovprisar livet med en storstilad
vältalighet.

Slutligen finns det också i detta Sandburgs,
för honom själv och hans Amerika mest
representativa verk inte så få av de små
melodier, där den kraftfulle besjungaren av
massornas liv, städernas och präriens väldighet,
plötsligt nynnar, öm som en mor för sitt
barn, vaggvisor för trötta öron:

Some thing began me
And it had no beginning.
Something will end me
And it has no end.

På detta sätt sjunger »The People, Yes»,
liksom en växelsång mellan de tusen glömda
och döda pionjärer, de tusen glömda levande
fattiga människor hans diktning gett röst och
hans eget sorgsna, ovissa men okuvliga
diktarejag — ståtligt fåordig som i slutstroferna
till vad man kan kalla Sandburgs sista
krigsdikt:

The steel mill sky is alive
The fire breeds white and zigzag
About ön a gun-metal gloaming.
Man is long time coming,
Man will yet win thru,

Brother will yet line up wi th brother.

*



Så ljuder trosbekännelsen av den man,
vilken ägnat mer än tio år av sitt liv för att i
bilden av Abraham Lincoln teckna den
amerikanska demokratins hemvävda, sluga,
vänliga men innerst inne ideellt drömmande
gestalt under vad man skulle vilja kalla
Amerikas riddaretid -— slavbefrielseperioden vid
mitten av förra seklet. I trettio år har Carl
Sandburg, enligt egen utsago i företalet till
första delen av det sex volymer starka verket:
»The Prairie Years», samlat material till denna
levnadsteckning, som framför allt vill återge

de femtiotvå år, vilka formade Lincoln till
hans tunga värv som president under
inbördeskriget. Han har talat med människor, som i
levande livet mött denne man, vilken, reslig,
senig och mager som en indian, med ett
ogenomträngligt örnansikte, präglat av humor,
klentrogenhet och absolut vanvördnad för
alla givna normer men med ett hjärta, fullt
av djup mänsklighet, står som en galjonsbild
för allt vad den amerikanska
pionjärdemokratin har som bäst och mest apart.
Bibliografin om »martyrpresidenten» räknar många
tusen titlar, men ändå har Sandburgs
levnadsbeskrivning genom författarens
konge-nialitet med gestalten blivit något alldeles
för sig. Därjämte har det blivit en
jättekrönika över epoken som — särskilt gäller detta
»Prärieår» — ställer denna jäsande, av
oerhörda förändringar fyllda tid med allt dess
myller, dess brutalitet och den sällsamt
över-svinnliga idealitet levande för läsarens ögon.
Slutligen har den partier av stark dikterisk
verkan; man känner sig ibland, som på slutet,
snarare läsa ett sorgekväde i majestätiskt
marscherande strofer än en vanlig — eller ens
ovanlig — biografi. »The War Years» har
annars ingalunda samma poetiska skimmer av
folklegend över sig, som begynnelsedelarna om
den tafatte och burleske landsortsadvokaren,
vilken blev sitt lands ledare. De senare delarna
ha naturligtvis inte kunnat undgå att här
och var förlora sig i, åtminstone för
ickeamerikansk lekmannapublik antagligen
tröttande detalj irrgångar. Det är därför
välbetänkt att det svenska förlag som utgett
arbetet om Lincoln gjort detta i ett sammandrag,
som säkert varit ett jättearbete att utföra,
så i valet och kvalet som vederbörande måst
finna sig inför denna överflödande rikedom.
Däremot är det inte välbetänkt att inför
en publik, vilken känner så litet till
amerikansk historia, som den svenska,
presentera arbetet utan den nödvändiga
bakgrunden av ett företal, skisserande upp
åtminstone en rudimentär planritning av det
dåtida amerikanska samhället.
Anmärkningarna i bokens slut kunna ingalunda ersätta
ett sådant, hur skickligt de än äro gjorda av
den kunniga utgivarinnan, dr Ebba Dahlin.

Den Lincolnska levnadsteckningen kom i
rätta ögonblicket för ett folk, som inför det
stundande världskriget behövde samla sig
kring sin kanske mest typiske representant
för det bästa inom rassjälen samt finna stvrka
i hans liv och exempel.

538

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1944/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free