Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur svenska hjärtans djup... Ett hundraårsminne. Av Bernhard Tarschys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur svenska hj är tans djup...
Ett hundraårsminne
Av Bernhard T ar s c hy s
JA SÅ C. V. A. STRANDBERG den 9
januari 1844 tillskrev sin vän O. P.
Sturzen-becker och begärde bidrag till Den nya
skånska correspondenten, vars redaktion han
övertagit från årets ingång, började han sitt
brev med »Redlige demokrat!» och slutade
det med »Din republikanske vän Talis
Qualis». I slutet av november samma år skrev
han den »Hymn», som i Otto Lindblads
tonsättning blev den svenska kungssången. På
mindre än elva månader hade republikanen
blivit rojalist.
Denna förändring från ett djupt
misstroende mot »kungar, tyranner och kungadöme»
till en fast tillit till kungamakten och dess
krönte representant var Talis Qualis ej
ensam om. Man kan följa den snabba
förskjutningen i hela den liberala oppositionspressen.
Då Karl XIV Johan gick ur tiden den 7 mars
1844 och Oscar I besteg tronen, försvann som
genom ett trollslag allt klank, som i åratal
riktats mot kungamakten. Oscar I hade redan
länge betraktats som »framtidens man», och
nu väntade man sig, att han som landets
styresman ivrigt skulle bidraga till att
förverkliga de liberala förhoppningarna.
»Förtjusningsfebern» var allmän i det liberala
lägret och kände inga gränser. I ett
betecknande uttalande sammanfattade C. W.
Lilliecrona stämningen: »Hela samhällskroppen
känner liksom nytt lif strömma i sina ådror,
och vi hafva åter heder på Sveas urgamla
tron . . . Allas hjertan, som älska
fäderneslandet, dragas mot den enkle, flärdfrie
konungen, i hvars bröst ett ädelt hjerta klappar
för vårt kära Sverige.»
I Strandbergs Skånska correspondenten kan
man under tiden närmast efter Oscar I:s
trontillträde finna upprepade uttalanden i olika
sammanhang, som vittna om att Talis Qualis
helt är på linje med övriga liberala pressmän
i sin uppskattning av monarken. Han är ej
längre republikanen, men demokrat förbliver
han i alla väder. Liksom hela sin generation
av studenter såg han i Karl XII, Tegnérs
hjältegestalt, symbolen för storsvensk livs-
stil, och han drömde om en politik i karolinsk
anda mot arvfienden i öster. Stödd av folket
skulle den nye konungen bryta med den
gångna regimens traditioner och gå till kamp
mot inre och yttre reaktion och barbari.
Med anledning av en soldatbestraffning vid
skånska infanteriregementet engagerade sig
Strandbergs tidning i en polemik, där
redaktören med demokratisk värma och manlighet
talade den förorättade soldatens sak. Den 6
april 1844, en knapp månad efter Karl XIV
Johans död, uttalade han sin tveklösa
förvissning om konungamaktens oväld, »ty just
denna tillit, denna öfvertygelse om att
Konungen sjelf personligen lånar sitt öra äfven
till den ringastes klagomål, är roten till den
svenska allmogens tillgifvenhet för sina
Konungar». Och när disciplinmålet fyra
månader senare var avgjort, kommenterade Talis
Qualis det med några rader, som klart belysa
hans inställning till såväl Karl Johan som
Oscar. Utgången
var icke tvifvelaktig under nuvarande förhållanden,
då på Svea rikes thron en Konung uppstigit, som
både har vilja och förmåga att skipa rätt åt alla,
och icke tvekar att näpsa våldet, äfven då detta
framträder under skydd af skimrande
öfversteepålet-ter och mäktiga relationer. Och endast på detta sätt
kan den hos tidehvarfvet eljest icke så väl anskrifna
kungligheten häfda sitt anseende och äfven för
kommande tider blifva en historisk makt. Är nu utgången
af detta mål ett icke oväsentligt bidrag till Konung
Oscars karakteristik, så mycket mer påfallande, som
den är i fullkomlig strid med förflutna tiders praxis,
och kommer det hjertat hos hvarje vän af det arma
misshandlade folket att klappa fortare af glädje . ..
Mellan de citerade uttalandena hade
emellertid en händelse inträffat, som berörde
Strandberg djupt och tycktes kasta en skugga
över hans älskade monark. Samtiden hade ej
klart för sig, att det var den danska
regeringens farhågor, som föranledde Oscar I att
söka avstyra ett planerat skandinavistiskt
studenttåg från Uppsala till Köpenhamn.
Som skäl uppgavs vid hänvändelsen till
uppsalastudenterna det olämpliga i ett
festdeltagande, då kungssorg rådde. Geijer, som i
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
