Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den unge Oscar Levertin. Av Anna Levertin. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge Oscar Levertin
förmåga, tror du mig, om jag säger, att jag nu är
öfvertygad om att jag på en eller annan väg skall slå
mig fram. Jag försäkrar dig, jag rätas upp bara vid
tanken att det finns en menniska, som helt och hållet tror
på mig och till hvilken jag kan knyta alla mina
sträfvanden. Aldrig förut har jag så bemödat mig om att
vara sann, ärlig och uppriktig i allt mitt tänkande
och låtande som nu; hädanefter skall jag kunna
arbeta dubbelt så lätt, tänka dubbelt så godt och
handla dubbelt så rätt som förut. Småningom hafva
Lisen och jag vuxit fast i hvarandras tankar, vi känna
hvarandra helt och hållet, jag har intet doldt för
henne, hvarken mina svårigheter, fel och mina små
utsigter, men när jag märkte, huru vi började få
allt flera intressen gemensamma och huru tankarna
på hvarandra till sist upptogo hela vår själ, tyckte
jag det var orätt både mot mig sjelf och henne att
tiga med en bekännelse som vi båda väntade på. Just
emedan vi hysa det oinskränktaste förtroende till
hvarandra, tror jag vi kunna vänta på hvarandra om
det också vore hundrade år. Tro icke att det är fråga
om några öfverspända ungdomligheter, det är slut nu
på mina ungdomssvärmerier, nu skall du se, att jag
skall blifva en arbetare och slå mig fram så godt som
någon annan. I Upsala skall det gå unnan med
frågorna, det kan du lita på. Tillsist lofva mig att Pappa
icke säger något till herr Svanström förr än Lisen
sjelf omtalat saken, något som hon skall göra när
hon kommer hem, det gäller ju de närmaste åren
blott att få träffas då och då och skrifva till
hvarandra. — Du behöfver ej frukta att vi göra några
dumheter härnere; jag försäkrar dig hvarken Lisen
eller jag äro oförståndiga. Här bo ju i samma pension
flera äldre af dem från Pension du Nord — vi hafva
ingenting sagdt eller gjort, som vi icke kunna stå till
svars för — ––
Farväl nu älskade Morsgumman, hoppas att både
du och pappa icke förtryta hvad jag skrifvit.
Helsa alla och skrif snart till den kryaste och
lyckligaste bland de lyckliga.
Eder egen tillgifna Oscar.
Det känns som jag vill dikta, dikta blott
Inunder sol som glimmar,
Det känns, som jag min stämma återfått
I vårens ljusa timmar,
Det klingar och det tonar i mitt bröst,
Som också der blef vår,
Och själen fattas af en skaparlust,
Som knappast jag förstår,
Och allt jag trodde slocknat och förgått
Nu skjuter nya skott,
Det känns, som om jag vårens krafter fått
Att dikta, dikta blott.
Ofödda sånger hör jag dagen lång
Och tager i min vård,
Det är som bröstet sprängdes utaf sång
Med jublande ackord.
Från Hamburg på hemvägen till pappa:
Tusende tack för ditt sista bref, som jag väntat
med en sådan ängslan att jag knappast kan omtala
det. Jag tror aldrig att något bref gjort mig gladare!
Tack älskade far för dina vänüga, uppmuntrande ord,
aldrig i lifvet skall jag glömma hvad du skrifvit
härvidlag, och tack också för hvad du skref om henne,
hon håller redan af dig och att du skall blifva förtjust
i henne, är så säkert som att tvä gånger två är fyra,
hon är en af de utvalda menniskor, som har en
atmosfer av renhet och godhet omkring sig, som det gör
godt att andas. Lisen hälsar genom mig till dig. Jag
har talat om för henne hvad som stod i ditt bref.
Farväl.
Far och son förstod varandra helt! Pappa
Wilhelm insåg tydligen genast att Oscar
gjort sitt val utan återvändo och synes
endast hava lyckönskat honom härtill. Men
hemma var föräldrarna bra ledsna att han
bundit sig så tidigt vid en flicka som var
nära ett år äldre än han själv och ur en
främmande miljö. Ingen var väl god nog
åt deras förstfödde! Och de hade svårt att
förstå att ej föräldrarna Svanström med
hänförelse anförtrodde sin dotter åt OSCAR —
en judisk yngling om de nitton, som stod
vid början av sin studiebana, utan kontanter
och med en bräcklig hälsa. . .
De förälskade ungdomarna behövde väl
icke vänta i hundra år — men väl i sex, sex
arbetsfyllda och ganska tunga år.
Oscar trivdes inte i Uppsala, »denna gråa
stad, som är ingenting för en förlofvad karl
som ej har ett uns af punschhumör», och
skulle bara arbeta för att taga sina examina.
Furiosot i hans arbetshets nu inför en
tentamen —• men som han vidmakthöll kan man
säga hela livet i trots av sin klena fysik —
framgår av följande brev till pappa:
Välsignad vare din bekantskap med Theodor
Hagberg! Välsignad Ert möte i Aachen där ni vårdat
edra krämpor! Jag har nyss tenterat och fått cum.
Märk detta cum. Kan bli lektor i ämnet tror jag, bra
för hela framtiden, gentil tentamen. Han sa: »mycket
stor kurs, mycket bra gått i tentamen, mycket stor
kunskap i literaturhist. Nyss läst tituli avhandling,
fann den bra, mycket bra. Visserügen fordrar jag
eljes spanska till cum, men det vore orättvist att ej
ge titulus cum, efter denna stora kurs och intresse
etc.» Jag sa: »Tackar ödmjukast» (inom mig blygdes jag
öfver att ej förtjäna det — men var ändock och är
ändock lika glad). Charming!
När examen blir, ej bestämdt. Skall vidare
underrätta dig om! Nu skall jag blott glänta i böcker! Och
hvila min cocainupphetsade och chloraltyngda hjerna.
Dessa sista dar har jag läst vansinnigt. Men nu! Nu
ska det bli en annan dans. Nej, nu farväl — jag skall
ta af min frack och gå ut i stån och lufta mig litet,
språka med folk »ty glädjen bränner mig genom
västen».
Några vänner fick han här i Uppsala.
Först och främst Tor Hedberg, som hyrde
en lya i samma hus som han och hade samma
åsikter och intressen, ehuru dennes i Oscars
tycke alltför måttfulla och tillknäppta väsen
föga svarade mot Oscars svallande. Vidare
blev han medlem av föreningen Verdandi,
genom sin radikalism illa sedd av universi-
579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
