Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den unge Oscar Levertin. Av Anna Levertin. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Levertin
Första U fp salatiden. 21 är.
tetsvärlden, »der konservatism och
slente-rian var rådande». Och där sammanträffade
han med Öhrvall, Wicksell och andra
begåvade män för vilka de sociala problemen
var de viktigaste. Något senare upptogs han
också i Estetiska föreningen, eller Estetiska
fördärvningen som den kallades, men den
roade honom föga.
Efter avlagd kandidatexamen 83 bodde
han åter hemma i Stockholm två år och skrev
för Aftonbladet, dit han kom in genom
Gustaf af Geijerstam. Denne införde honom
även hos författarinnan Anne-Charlotte
Leffler Edgren, god vän till Ellen Key och
Sonja Kovalevsky och som hade en litterär
salong där han träffade ihop med den lilla
grupp realistiska författare, vilken gick under
benämningen Unga Sverge. Med glädje
upptogs Oscar i kretsen och blev dess språkrör i
pressen. Efter novellsamlingen »Från
Rivieran» följde slag i slag numro två »Småmynt»
och sedermera »Konflikter», som fick både ros
och ris. Emot sig hade han redan från början
Carl David af Wirsén, Akademiens ständige
sekreterare och litteraturkritiker i tidningen
Vårt Land. — När nu, sistlidne december,
professor Böök på Akademiens högtidsdag
höll ett vackert minnestal över Oscar
Levertin, var det en sentida gärd av aktning från
denna institution ty, som han själv förutsåg,
»så länge Wirsén lefver kommer jag aldrig
dit in. . . men det gör detsamma». Oscar
Levertin dog 1906, Wirsén 1912.
På våren 1887 avlade Oscar fil.
licentiatexamen och då ägde äntligen bröllopet rum.
Det firades högtidligt med middag för över
hundra gäster på hotell Fenix, där de tre
systrarna Svanström på en gång stod brud.
Oscar väntar inte tills de nygifta kommit
till Paris utan sänder föräldrarna redan från
Köpenhamn följande rader:
Innan min första dag på utrikes botten går till
slut, vill jag skrifva en liten rad hem. Först och främst
för att sända Er båda det hjertligaste tack för all
den tid som gått och för allt Ni båda gjort för mig.
Jag skall aldrig glömma det, och det värsta är, att
jag ej tror jag någonsin kan komma att gälda det.
Jag kan blott tacka Er och tacka om igen för
all uppoffrande kärlek, all öm omvårdnad, för allt
som Ni gjort för att göra mig till sjelfständig menniska
— tacka för att hela min uppväxt varit så sorgfri och
så skyddad, ja och för mycket till som jag ej kan
skrifva såhär eller ens säga, men blott kan känna.
Lyckligtvis skola vi ännu ha många år att lefva
samman och stå vid hvarandras sida -— måtte det
förunnas mig att då kunna visa om också blott en
bråkdel igen för alt.
Ja, nu till reseäfventyren — de äro dock icke
många. Resan genom Sverige gick à merveille. Qvällen
i Gnesta var skön — månen upphissad på himlen
och alla dekorationerna i ordning för att fira oss.
Hade en skön öfverfart öfver Öresund och har nu
roat oss utmärkt i Köpenhamn. Vi ha ätit en liten
middag å Dagmar, druckit kaffe på Aporta, besökt
Langelinie i vagn härlig men ändock -— och tillsist
sett på Panoptikon och ätit smörgås i Tivoli —■ det
gemütüga Köpenhamn gick der som vanligt och
noj-sades på sitt eget specifika baby-maner. -— I morgon
bittida fara vi vidare -— troligen en ny väg öfver
Svendborg etc. — vi må charmados och ha det
naturligtvis urtrefligt — Och nu godnatt kära mamma och
pappa — och tack för alt.
I tacksången instämde i slutet av brevet
hans hustru.
Målet för de ungas färd var ju Paris varest
de tillbringade en härlig månad. De bodde
i ett litet hotell vid rue Helder där
föräldrarna bott på sin bröllopstripp och pappa
alltid tog in på sina affärsresor. Och här blev
de på allt sätt omhuldade. Oscar arbetade på
Nationalbiblioteket i och för sin avhandling
Fars och farsörer i Frankrike från
renässansen till Moliére, och gick i museerna. När de
andra paren inträffade i den franska
huvudstaden turistade de alla tillsammans, vilket
framgår av följande brev till pappa:
Tack för bref och brefkort, mycket! Mina ögon
äro ej bra men bättre, jag vill hanka med dem, tills
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
