Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Speglingar av Birgitta i modern litteratur. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emilia F o g ei kl o u
arbete så rikligt skänker: hela Birgittas
omvärld, människorna och tiden, framställda
i en fyllighet och vederhäftighet, som
tidigare icke kunnat presteras.
Sista ordet om Birgitta blir väl aldrig
sagt. Så många sorters kulturvegetation
ingår i hennes andliga jordmån, att hon alltid
måste väcka undran. Hon står som bärare
av urtida kvinnovisdom, från jordemoderns
och dödsmoderskapets till valans och
sibyllans. Med sin medvetna varelse är hon
inställd på medeltidens livsorientering och
äger dess bedjargåva. Hon har
stormansättens sociala och politiska »instinkter» och
ett intresse för lag och rätt, rotat i
lagmansgenerationers kulturarv. Framför allt: hon
är kvinna och mor, med den stolthet och
djärva tillit, som kommer henne att
ständigt välja bilder ur den erfarenhetssfären.
Hon bär fram allt sitt, medan renässansens
vindar blåsa fram över världen. Ett
utpräglat sinne för individer och deras egenheter
förenar sig hos henne med social och politisk
lidelse. Det är som om hon på en gång
förverkligade manliga och kvinnliga
uppgifter.
På allt detta brokigt rika, hela
»svavelberget», föll en gnista av Guds kärlek, som
hon säger. Den belyste både det medvetna
och det omedvetna. Också det hos människor
eljest fördolda »röntgades» fram ur henne.
Vi föras in i en trolsk sagoskog med snår
och underjordiska grottor. Sällsamt och
vilt ter sig mycket därinne, i »Vildredet av
Æventyrligheder». Men att hon öppnat allt
detta inkapslade för bestrålning kan ingen
tvivla på, inte heller på vad för sorts ljus
som nödgar en människa till så brutal
ärlighet som hennes både mot sig själv och
andra. Historiskt sett är Birgitta dessutom
en förbryllande enhet av helgon, profet och
politiker.
Helgonets arbetsfält är människors
omedvetna liv. Där själslig jordmån blivit öken
eller kärr, där dränera bönens människor
med sin bedjarkraft. Människor av den ty-
pen bli ett slags transformatorer av andlig
atmosfär, och det är deras stora — och
mycket praktiska — uppgift. Där helgonet
arbetar i det fördolda, där måste profeten stiga
fram i dagsklar belysning och i utpräglad
relation till sin egen synliga samtid. I etiska
nedgångsperioder rungar han fram sitt
väc-karrop, medan de andra i blindo röra sig
invid avgrunden. En profet är inte som
helgonet stillsam och förbidande i sin gärning,
hans syn är medveten, aktiv, aggressiv
och distinkt. — Politikern däremot har
händelserna till sitt arbetsmaterial och
söker med finurlig klokskap lösa
situationernas puzzlespel. Inte ny atmosfär eller
ny medvetenhet är målet utan omställning
av tidliga skeenden.
Liksom Birgitta har rester (eller groddar)
från skilda kulturepoker, så är också hennes
kallelsetro så trefaldigt — eller flerfaldigt —
facetterad, att hon — framför allt i
Fag-menneskernes tidevarv — blivit svår att
spegla och värdera. Är icke det
märkvärdigaste med henne, att hon är så rikt och
sprudlande livfull till ande, själ och kropp?
Och är det inte vår längtan efter att
verkligen vara levande, som nödgar oss att
tjusade stanna inför hennes gestalt?
Från all efterglans längtar man helt
enkelt att utan analys, förstoring eller färgat
glas få se en skymt av henne, sådan som
hon gick och stod till vardags, mitt upp i alla
misslyckanden, i penningbristens och de
lappade klädernas tecken, under alla de
tröttande vandringarna, ej blott i de så ofta
debatterade tillstånd som direkt höra
samman med uppenbarelseinspirationen.
Lyckligtvis har vi ett par sådana små
speglingar. De höra inte till »modern litteratur»,
fastän de först 1936 publicerades. Jag
syftar på den engelska pilgrimen Margery
Kem-pes intervjuer år 1415 med två personer,
som varit i Birgittas tjänst eller åtminstone
hört till hennes grannar under någon period
i Rom.
»Den gode man, som den här varelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
