Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Porkalabygdens skald. Av Hans Ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pork ala bygdens skald
Marcus Collin. Ångbåtsbrygga.
det specifika alltså i motsats till det
allmänna, det abstrakt generella i
landskapsskildringen. I Sverige är det väl
Sörmland som framom andra svenska
landskap uppvisar samma drag — Sörmland,
som till stor del är en havets gåva,
liksom Nyland.
Vistelsen i Vedanäs blev på sätt och vis
livsavgörande för Mörne. Han köpte sig en
bit jord längst ute på Porkala udde och
har vistats där sommar efter sommar under
träget diktande, ofta långt in på höstarna,
ända tills han nu, i höstas, tvangs att för
alltid bryta upp.
Med Porkalabygden var Mörne förtrogen
av gammalt, med både uppbygden och
kusten. I tio år hade han varit rektor för
folkhögskolan på Finns, och somrarna 1899
och 1900 hade han i sällskap med sin
hustru och sin svåger seglat omkring i den
nyländska skärgården mellan
Helsinge-Lövholmen i öster och Hangö i väster —
själv betecknar han dessa två år som sin
diktnings lyckligaste år. Hans
skärgårdsskildringar under denna tid utstrålar också
en lyckokänsla, som knappast någonsin
senare. Det är inte bara »Sjömansvisa», som
då blir till och där föremålet för hans kärlek
inte behöver sökas långväga, såsom skett i
många framkastade hypoteser, ty
»båk-landets vackra Maja» är hans segelkamrat
från dessa lyckliga år, hans hustru: kärleken
till henne och kärleken till havet möttes,
och det var hon som för honom kom att
personifiera hans kärlek till skärgården och
havet.
Också andra dikter från denna tid har
en i Mörnes diktning sällsynt ljus ton:
Över de kvällslugna fjärdarna
lysa måsarnas vingar.
Röken stiger från härdarna
i blåa, svävande ringar.
På fjärdar och vikar och slingrande sund
ligga flötena och flarnen.
Man kastar de sista garnen
och strävar mot hemstrandens lund.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
