Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två dikter. Av Johannes Edfelt - Drömmens skog - Septembernatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av JOHANNES EDFELT
Drömmens skog
En skog är drömmens värld: mörk, tivedsdjup,
ett snärjande revir, där vråk och korp
speja vid branta, jägargröna stup.
Och gräset vajar kring ett ödetorp.
Ur fönstergluggens öppna, svarta sår
dryper det fukt — o, allt vi innestängt!
Tyst tassar Minnet kring bland hagtornssnår
och block, som isens dynamit har sprängt.
Där ingen länsman stövlat fram burdus,
skymtar en man i gläntans bleka ljus:
speglar hans ögon blodet vid ett mord?
Och stjärnan tänds, och skymningen blir stor,
och vinden, som i mörka kronor bor,
om väg och öde mumlar lavgrå ord.
Septembernatt
I natt när mellan körsbärsträdets svarta grenar
septembermånsken strömmar i en flod,
allt det som med min rot, mitt ursprung mig förenar
vaknar till liv i mina ådrors blod!
Förtegna mödrar närma sig; och bondska fäder
stå upp igen i månens vita sken.
I vadmalströjor och med hy som jord och läder
röra de sig, de svänga sina ben
så som de gjort på äng och loft i skördetider,
i marknaders och bröllops brännvinsrus . . .
Mitt blod har del i dem, i deras lust och strider,
som det har del i detta tysta ljus
som strömmar mellan grenarna . . . Overkligt spröda,
overkligt genomskinliga substans!
Sträng, som vibrerar mellan levande och döda,
tills allt blir nu och närhet, svept i glans!
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
