Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Arvedelen. Av Erik Hörnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvedelen
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor
— klättrar hon uppåt, famlar åt sidorna,
trevar mot jorden. Lagerkvists egen och
krigsgenerationens andliga kamp har här
åskådliggjorts i en pinande konkret bild,
genialt känd och djärvt uttryckt.
Helhetsintrycket i Karlfeldts dikt kan
uttryckas med orden mjukt, milt, sakta,
vilande, melodiöst; intrycket av
Lagerkvists dikt däremot med orden hårt, kallt,
strängt, hetsigt, desperat, disharmoniskt.
Kantiga och hårda ord dominera i den
yngre skaldens ordförråd: stelna, styvna,
svart, karg, vass, frusen, järn. Hans fria
vers bryter också påfallande mot de
rimklingande, välljudande stroferna i den
äldre dikten. Karlfeldts dikt är »vacker»,
men det kan man inte säga om
Lagerkvists. Bara detta innebär en revolution.
Varför skall en dikt vara vacker?
Skymningsdunkel, utsuddade konturer
och svävningar utmärker Karlfeldts dikt.
Även hos Lagerkvist finns ljusdunkel
men då i ett skeende, som kvarlämnar en
skarp bild av de försvinnande konturerna.
Skärpa och konkretion utmärker
Lagerkvists programdikt. Hans språk är enkelt
och precist, delvis vardagligt men
samti-dikt högspänt och något stelt.
Dikten om längtan är sentimental och
passiv, den om ångest kärv och aktiv men
så att säga endast inom ångestens ram.
Av längtan har blivit förtvivlan. Och dock
är det inte säkert att detta behöver
innebära, att ångestens representant saknar
känslan av njutning. Så komplicerad är
människan.
Karlfeldts »Längtan heter min arvedel»
och Lagerkvists »Ångest» är båda
beundransvärda konstverk, har båda mer än
individuell giltighet, uttrycker båda en viss
generations egenskaper. Men Karlfeldts
dikt innebär ingenting nytt. Flera
årtionden förut hade svenskar känt och sagt
ungefär detsamma. Detta gäller däremot icke
Lagerkvist. Hans form är något nytt i
svensk litteratur, han är vår förste lyriske
modernist. Han är också en av de första,
som ger uttryck åt den människotyp, som
numera har förekommit i flera generationer,
ångestmänniskan, världskrigens människa.
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
