Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Johan Henrik Lidén i Paris, 1770. Av Sven Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Henrik Lidén i Paris, i 7 7 o
Jacques-Ange Gabriel. Place Louis XV (Place de la Concorde)
med konungens ryttarstaty av Bouchardon.
nöjen varken »hedra eller förbättra Snillet»
medger han, men anses här för
»oundgängliga ockupationer bland en sysslolös
allmänhet».
Överhuvud taget tycks von Troil ha
upplevt världsstadens nöjen ganska intensivt.
»Köttsens begärelse, ögonens begärelse,
och et vällustigt lefverne sätta så många
snaror för en, att man näppeligen kan
undgå en mer eller mindre elak disposition»,
skriver han i ett brev till vännen Lidén,
som då är tillbaka i Uppsala. Själv föll
han tydligen, åtminstone för magens
begärelse, ty han berättar för Lidén att han
mått illa, »men ej värre än att jag gådt ute.
Det kommer af deras elaka vattn, infama
viner, och myckna hvete bröd, hvarvid den
svenska magen ej är van», förklarar han.
I vardagslag kunde man uppleva det
glada folklivet framför allt på de så
kallade boulevarderna, varmed man på den
tiden menade de stora vallar, som ännu
omgav mer än halva staden. Jacob
Wallenberg, som besökte Paris året innan Lidén,
anser att de »svarar mot Djurgården i
Stockholm. De–äro nu förbytte till
sköna planterade spatsergångar, berättar
han, och skapa en angenäm rundel kring
gamla staden–—. Här samlar sig folket
dageligen: här hållas de mästa spectaklen,
comedianter, marionetter, balar, concerter,
taskspelerier m. m.»
Dessutom fanns det ett flertal offentliga
parker, till exempel den vid Tuilerierna,
varest »Mångfaldiga alléer, trenne
vattu-konster, samt präktige statuer och
group-per i marmor roa lika mycket ögonen, som
de sysselsätta ens upmärksamhet», enligt
von Troil. Tuilerieträdgården var den mest
fashionabla promenadplatsen dit tillträde
var förbjudet för soldater, tjänstefolk och
»illa klädda personer». Mera omväxlande och
därför också intressantare var emellertid
trädgården vid Palais-Royal. Där fanns
restauranger och kaféer, spelhus och
butiker, där träffade man på agitatorer,
falskspelare, svindlare, bondfångare och andra
tvivelaktiga personer av bägge könen. Där
hade man tusen möjligheter till nöjen och
utsvävningar. Men huvuddelen av publiken
utgjordes av vänliga och gladlynta
människor, som nästan alltid väckte nord-
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
