Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Johan Henrik Lidén i Paris, 1770. Av Sven Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Henrik Lidén i Paris, i 7 7 o
ytterligare två svenskar hade ätit
julgröt tillsammans det året, och han
tillägger: »Den Jul, Hr Lidén var i Paris war
mig rätt ljuflig.» Vid den tidpunkten hade
Björnståhl redan vistats ett par år i
staden, och han skulle komma att stanna där
ännu någon tid efter det Lidén avrest. Han
var alltså väl inne i miljön och kunde tjäna
Lidén som ciceron och introduktör.
De båda svenskarna kom också utmärkt
väl överens. Lidén berättar att Björnståhl
var mycket uppskattad i Paris,
åtminstone bland dem, som verkligen kunde
bedöma hans lärdom. Hans sätt var
emellertid alltför rättframt och burdust för
att han i någon högre grad skulle kunna
göra lycka bland fransmännen. »Honom
felar», anmärker han en smula överlägset,
»hvad man ej sjelf kan gifva sig, en medfödd
lätthet, att med behag tala och göra sitt
omgänge angenämt. Tillefventyrs
bemödar han sig för litet därom. Han bor hel och
hållen i Orienten, och förglömer därvid
ibland att Paris ligger något westligare.
Han är ock nog Disputax.» — »Ibland
kan jag omögeligen hålla mig för löije,
att höra honom bland Fransoser, fortsätter
Lidén, ty han är djärf och ganska oblyg,
han känner ej franska complimenter; han
säger rent ut, hvad han tänker, det må passa
eller ej; är därtill envis som Döden. Ibland
gör han inkast under Professorernas
föreläsningar i College Royal; han plågar dem
jämmerligen.» Lidén för sin del »tiger
och småler».
Omedveten om allt detta tycks
Björnståhl ha trivts förträffligt i Paris, och i
motsats till Lidén, som på ett ställe säger
att »Lärdom — — ej (är) det hvarmed
man gör sig älskad i Paris», finner han
att studier och forskningar omhuldas på
ett alldeles särskilt sätt i den franska
huvudstaden.
»Här är det bästa tillfället i verlden at
lära al ting, och det för intet, skriver han,
och berättar vidare om Paris, att »Studierna
Fest i Versailles-operan vid
tronföljarens bröllop. Skiss avMoreau.
äro (här) i stort anseende; det som hålles
för Pedanterie hos oss, fortsätter han, at gå
och läsa i en Bok, då man promenerar ute
ibland andra, är här icke allenast i almänt
bruk, utan anses ock för hederligt och
förnämt. En Duc & Pair, en Cordon bleu
går ofta med en bok i handen i
Luxembourg, Tuilleries och andra publique
Promenader; ja, man ser ej sällan Damer gå
och läsa. Man går och studerar på Gatorna,
och i Vagnarna sitter man med boken i
handen.» — »Det kom mig i förstone
underligt före, tillägger Björnståhl, emedan
man knapt vil bära en Bok hos oss på
gatan, än mindre läsa densamma.» Här får
vi alltså se Paris ur en ny synvinkel, och
blir påminda om att staden inte bara var
»nöjets högqwarter», utan också var
»Centrum för alla konster och Vetenskaper,
icke allenast i Europén utan i hela verlden»,
för att åter tala med Björnståhl.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
