Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer i Grekland. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Åkerström
ningstagande, vill jag här kort konstatera,
att det sistnämnda säkert stammar från
Akropolis och närmare bestämt från
Romas och Augustus’ tempel, byggt under
Augustus’ tid och det vackraste av de
monument, som det greksvärmande Rom
har givit Grekland. Detta tempel är illa
förstört; endast underbyggnaden är hel,
under det att kolonnstumpar, kapitäl och
arkitrav ligga staplade runtom. Hur mycket
som helt förstörts och huru mycket som
under tidernas lopp kan ha bortförts av
souvenirsamlare, är svårt att avgöra. En
souvenir från Akropolis har i alla tider
varit begärlig, och Fredrika Bremer har
förmodligen inte haft någon svårighet att
förvärva en. Hon umgicks under vistelsen
i Athen med de tyska arkeologer, som hade
hand om uppröjningen på Akropolis, och
den tiden hade man det vetenskapliga
intresset riktat på Parthenon och Erechtheion.
För övrigt lågo spillrorna ännu i stora
bråtar.
Alltnog, den naturliga början i arbetet
på att utröna, varifrån fragmenten stamma
var att noggrant studera Fredrika Bremers
resedagbok från Grekland, vilken drygt 500
sidor stark ingår som band 3 (Stockholm
och Uppsala 1862) i den stora
reseskildringen från södern, Lifvet i gamla verlden.
Någon upplysning om fragmenten stod
emellertid där ej att få; endast två
souvenirer nämnas, och ingen av dem kan
identifieras med något av de här nämnda
fragmenten. Då emellertid Fredrika Bremers
skildring, såvitt jag vågar döma, är en av
de mest sansade, klarsynta och
omdömesgilla resebeskrivningar vårt språk äger, har
det fallit mig in att hennes skildring
måhända kunde vara av ett visst intresse
även i dag, i synnerhet som världen i dessa
dagar haft anledning att intensivare än
förut rikta sina ögon på Grekland.
Den nämnda stora resan förde Fredrika
Bremer till Schweiz, Italien, Egypten,
Palestina, Turkiet (Konstantinopel) och Grek-
land och omspände en tid av 5 år. Entrén
på grekisk mark gör hon från det bästa
hållet, d. v. s. båtledes från
Konstantinopel. På det sättet får nämligen resenären
tre syner, som han aldrig glömmer: den
vita seraljen som försvinner ur sikte bakom
udden, när man går ut i Marmarasjön, på
grekiskt vatten Sunions udde med
Poseidontemplet och slutligen infarten i Piraeus’
väldigt gapande hamn. I Piraeus är
emellertid friden slut. Den som kommit dit
per båt och ankrat på redden, vet, vilket
helveteslarm av skrikande och trätande
båtkarlar, som kasta sig över passagerare
och bagage, av pustande ångvinschar och
gnisslande kättingar, som är kombinerat
med debarkeringen. Även Fredrika
Bremer har upplevt detta, fastän ej i samma
intensitet och fyllighet som i dag presteras,
och hon relaterar det älskligt:
En mängd små båtar omge vårt fartyg och en
hel skara menniskofiskare i hvita tunikor
(»fusta-neller») och röda fez bestormar fartyget,
klättrande upp på dess sidor. De drifvas tillbaka med
hugg och slag af besättningen, dyka då ned i
sina små båtar men klättra straxt derpå åter
upp med lika mycket vighet som munterhet.
Fredrika Bremer kom till Grekland i de
år, då den första vågen av entusiasm efter
befrielsen höll på att ebba ut, men medan
minnena ännu voro färska och en del
huvudagerande ännu i livet. Frihetskriget
hade hela 1820-talet igenom krävt en
förfärande tribut och fanatismen och
grymheten ej blott hos turkarna utan ock
(vilket propagandan något undanskymt) hos
de grekiska friskarorna hade nått en sådan
kulmen, att efter turkarnas fördrivande en
återgång till samhälleliga former och en
underordning av de anarkiska krafterna
under de lagliga myndigheterna tedde sig
oerhört komplicerad. När äntligen den
officiella frihetens dag randades, erkänd och
protokollförd i London den 3 februari 1830,
hade splitet sedan länge varit i full gång.
Man hade, bedömt efter grov måttstock,
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
