Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer i Grekland. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremer i Grekland
Delfis mörka dalgång.
få beskrifning av beskaffenheten av en brännare
och förklaring huru ett sådant ting kunde fästa
sig vid ett stort örlogsfartyg och spränga det i
luften, såsom Kanaris’ brännare det gjort vid
mer än ett ryktbart tillfälle under kriget. På
utsatt dag gingo vi, försedda med buketter av
unga törnrosor, till den gamla frihetshj eltens
boning. Vänligt var det första intrycket af hans
soliga »aula» (gård) med dess gröna träd, hvita
marmor-fontän och antika grafstenar av hvit
marmor . . . Den gamle amiralen visste om vårt
besök och kom emot oss på trappan. Det var
mig en öfverraskning att lära känna honom i
den lilla, men starkt bygda gestalt med
ungdomslif i rörelser och ungdomsblomma på kinden,
som så flärdfritt, men så artigt och vänligt
välkomnade oss och förde oss in till sin hustru . . .
Jag gaf honom min bukett i det jag sade honom
— på svenska —• huru glad jag var att få se
den man, om hvilken jag hört så mycket i mina
ungdomsår; ty min far brukade, då man vid tiden
af det grekiska frihetskriget bar in tidningarne
till honom, säga förnöjd: »Grekerna komma!» och
af honom fick jag då höra om »Konstantin
Kanaris’ bedrifter».
Kanaris fästade starkt och stadigt på mig sina
klara, stora, bulldogsliknande ögon, under det
jag talade, och m:r Hill tolkade mina ord, och
när denne slutat svarade han med mycket efter-
tryck i tydligt och långsamt uttalade ord, att:
»han tackade Gud, som tillåtit att en liten matros
från en af de minsta af Greklands öar kunnat
för sitt fädernesland göra något, som i så långt
aflägsna länder lifvat deltagandet för dess
befrielsekamp».
Det var ju ett vackert svar. Därnäst kommo
frågorna om »brännaren». Kanaris framtog några
plancher, målade i vattenfärg, föreställande hans
tvenne ryktbara brännare, den första med
namnet »Eleutheria» (friheten), som i Juni 1822 lät
Kapudan-Paschas (storamiralens) amiralskepp
springa i luften vid Chios, och den andra
»Hephästos», med hvilken han, ett år senare, utförde en
lika djerf och ändå mera för turkarne förfärligt
följ drik bedrift vid Tenedos. Han visade mig
huru de små dubbeltungade järnkrokarne, med
hvilka brännarens master och bogspröt voro i
topparne försedda, läto den haka sig fast vid det
fientliga skeppets tågverk. I ögonblicket, då
detta skedde, antändes de brännbara ämnen,
hvarmed fartyget var laddat, och den tjocka,
qvävande rök, som omedelbart uppsteg,
omsvepte skeppet så att dess besättning ej kunde
skönja hvar krokarne hakat sig fast eller huru
den skulle kunna frigöra sig ur den mordiska
drakens klor. Den förfärliga villervalla, som då
uppstod och som ökades under de straxt derpå
följande explosionerna, gaf vanligtvis manskapet
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
