- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofjärde årgången. 1945 /
167

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kris för naturforskaridealet. Av Ragnar Granit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kris för naturfors kar idealet

Av Ragnar Granit

V__iUngdomen är idealens tid i den

bemärkelsen främst, att ungdomen så
nyligen upptäckt idealen, att den ännu har ett
behov av att tala om dem, jämföra allt
och alla med idealvärldens gestalter och
deras inbillade förehavanden och låta dem
inkarnera sig i olika skepnader. Man
glömmer så lätt, att idealens värld av skuggor
lever lika länge som vi själva. Den består
av levande och döda, den förnyar sig,
kanske inte i lika rask takt i olika åldrar,
men den mognar eller vissnar med sitt
värdfolk, och blir någon dramatiskt
omvänd, så visst är skuggvärlden med på
noterna, kanske till och med som noternas
kompositör. Där har vi våra intimaste och
inflytelserikaste umgängesvänner, snara till
kritik och ändå säkra om vår
uppskattning.

För dem som inte ägnar sig åt att skapa
diktade gestalter kan idealbildningen vara
det enda uttrycket för den hos alla levande
diktargåvan. I denna bemärkelse, envar
sin egen poet. Funnes inte idealvärldens
imaginära hjältar och förebilder, det må
nu sedan röra sig om den ideale
bankmannen, pedagogen eller möbelsnickaren,
så skulle dagen bli tung och verket synas
meningslöst, oftare än vanligt. Det måste
finnas något fulländat, en avlägsen sista
station för vår självuppfostran, en
idealgestalt, som personifierar denna fulländning
fattad med den enskildes ringa krafter. Dess
skröpliga och betänkligt
personlighetskluvna inkarnationer i verkligheten
tillfredsställer oss med känslor av vördnad, glädje
och lycka, ger oss i bästa fall dessutom en
levande erfarenhet av det sublima, det
heroiska, det snillrika eller andra påminnel-

ser om att underverkens tid ännu inte
behöver vara förbi, att vi själva, om det
vill sig väl, kan bli delaktiga av undret.

För en undersökning av idealbildningen
inom naturforskarvärlden med dess många
olika typer skulle tidsstilen kräva minst
ett psykologiskt institut och tusentals
frågeformulär underkastade statistisk
bearbetning. Det som här följer blir bara ett
surrogat, en individuell reaktion, som kanske i
många stycken är lika
verklighetsfrämmande som den bisarra spegelbildsvärld, i
vilken den lärde Oxford-matematikern
Dodgson, mest känd som Lewis Carroll,
införde sin systerdotter Alice.

»The time has come», the Walrus said,

»To talk of many things ...»

*



Naturforskaridealet har för
naturforskaren själv karaktären av någonting
självfallet, svårt att formulera i ord, om inte
såsom svar på direkta frågor. Hur lever
han, vad tror han på, vad är kriteriet på
god forskning, har han några konflikter,
är han blott intresserad av fakta och
tingens relationer, eller bekymrar han sig
också om sin odödliga själ? Som första
vittne kallas inför skranket en man, som
kan förväntas förena siargåvor med en
smula vetenskaplig insikt, en så ovanlig
sorts man som H. G. Wells.

Wells ville bli naturforskare men stod
inte ut med rutinarbetet och
vardagstråkigheten. Hans fantasi rörde sig alltför
livligt. Men Huxleys föreläsningar, Darwin
och utvecklingslärans genombrott gjorde
ändå så starkt intryck på honom att
omvändelsen till författare inte ledde till

167

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free