Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kris för naturforskaridealet. Av Ragnar Granit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar
Granit
någon brytning med den
naturvetenskapliga värld, som han gjort sig sådan möda
att tillägna sig, trots besvikelserna.
Tvärtom, själslivets finare mysterier skulle alltid
förbli honom främmande, likaså
Greklands och Roms klassiska kulturer. Wells
kom i stället att förkroppsliga ett modernt
pedagogiskt ideal, som kunde kallas »den
evige realskole-eleven». Hans hjärna fylldes
till bräddarna med
studentexamensingredienser sådana som avståndet mellan
himlakropparna, X-kromosomernas betydelse,
den materialistiska historieuppfattningen,
hovdjurens tår. Men Wells har skrivit en
mycket märklig bok, Experiment in
Autobio-graphy, där man bland annat får veta hur
hans ungdoms naturforskarideal såg ut
och inser huru överväldigande intryck han
mottagit. Om sina två lärofäder säger han:
»Dessa båda var stora män. De tänkte
djärvt, noggrant och enkelt, de talade och
skrev modigt och rakt på sak, de levde
anspråkslöst och anständigt, de var väldiga
andens befriare» — »mighty intellectual
liberators». Sekelslutets storvulna
forskar-ideal stiger fram i klara konturer på dessa
få rader. Det låter såsom ett eko från en
svunnen tid. Vem fordrar numera av den
ideale naturforskaren annat än att han skall
vara en mäktig materiens befriare, som
ställer till människans disposition nya
energikällor eller för fram nya tankar
beträffande materiens organisation. Vem
kräver att naturforskaren skall skriva modigt
och rakt på sak. Vilka attribut, vilka
personlighetskrav!
Mellan raderna i Wells’ yttrande står
mera att inhämta än orden som sådana
ger uttryck åt. Idealgestalternas livsföring
utmärkes av en resning och sträng
helgjutenhet, som vanligen förbindes med
tänkarens liv, men dessutom förutsättes förmåga
att handla och att aktivt taga ställning till
allt som rör sig i tiden. Samtidigt är det en
levnadsform, som kräver
tillbakadragenhet, tid för rofylld meditation, ett rikt inre
liv och ett rent liv. Världslighet och flärd är
bannlysta. Trasigt familjeliv, uteliv och
penningjakt likaså.
Grunden för denna livsform är kärlek
till uppgiften och hängivenhet, som båda
är rotfästa i en känsla av att forskaren
av-försynen kallats att utföra någonting som
just han och ingen annan kan utföra i detta
ögonblick eller tidsskede. Denna känsla
framträder redan hos Linné, som i sin
egenskap av modern människa är hundra
år framför sin tid. Flerstädes ger Linné
på sin tids språk uttryck åt sin övertygelse
att försynen särskilt utkorat honom till
sitt redskap. Gud har gett Linnæus i
uppdrag att uttolka »hans dråpeliga
inrättning». På vår tids krassare språk skulle det
väl heta att varje enskild individs
särpräglade kromosombestånd är en sällsynt
statistisk sannolikhet, så unik att den
predestinerar honom till att utföra någonting
som ingen annan i samma ögonblick eller
tidsskede kan utföra lika bra.
Anspråkslöshet och självsäkerhet ingår en underlig
blandning i naturforskaridealet,
anspråkslösheten, som är medveten om krafternas
begränsning och felkällornas försåtlighet,
självsäkerheten, som kommer av
fördjupningen i ett fack och känslan av
behärskning av ämnet.
Med diktarens intuition har Wells nått
fram till kärnan av sin ungdoms
forskar-ideal. Det var då fråga om människor,
som inte blott ivrade för fakta och lagar
utan också betraktade sig som skapare
även värdelära. I varje fall kändes detta
såsom ett yttersta behov, och utan tvivel
trodde den tidens främsta forskare att
deras arbete förr eller senare skulle leda
till sådana slutresultat. Den äldre
generationens män tror det ännu i dag. Ingen
uppgift var heller angelägnare för Linné än
att bevisa att naturvetenskapen ägnar sig åt
att frambringa andliga värden vid sidan
av de nyttovärden han såsom ett barn av
sin tid ständigt har för ögat. För Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
