- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofjärde årgången. 1945 /
171

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kris för naturforskaridealet. Av Ragnar Granit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kris jör naturforskaridealet

Sancho Panza har redan övergett sin herre
och etablerat sig på egen hand såsom hans
ställföreträdare i råd och dåd. Det gamla
idealet är en läpparnas bekännelse, ett rent
litterärt ideal skulle man säga, om det
inte i stort sett vore fråga om illitterata
personer. Därmed är inte sagt att det vore
fråga om underhaltiga vetenskapsmän.
Tvärtom, yrkesforskaren är vår tids typ.
Vi strävar till att skapa ett slags
vetenskapens stachanovarbetare, om vilka i och
för sig intet ont är att säga. Det nya idealet
har höga kvalitetsambitioner. Det sköter
sig väl inom sin sfär, ordnar de materiella
framstegen och ser till att samhället får
valuta för sina pengar och att den
tekniska civilisationen går framåt. Om denna
konfliktfria lösning och om anammandet
av ett nytt forskarideal finns inte mycket
att tillägga, annat än att utvecklingen
måhända i det långa loppet skall visa sig
ödesdiger.

En och annan har erfarit spänningen
som övermäktig och lämnat vetenskapen
till förmån för en livsform som tyckts
erbjuda en rikare personlighetsutveckling. För
det stora flertalet av vår tids forskare är
eremitreaktioner av olika slag ingalunda
sällsynta, längtan till solnedgångar och
Atlantens brus kring Cornwalls klippor,
såsom Russell uttrycker det, eller tanken
på ett liv i stillhet i Epikuros’ trädgård,
men sällsynta gåvor kräves till att
förverkliga epikureiska ideal. »Epikurikerns dröm
är att känna livet rinna genom sitt bröst
likt ett avlägset vågsus, utan kärlek, utan
hat. Men ve honom, om tvekan överfaller
honom... Man nalkas ej det epikuriska
utan finaste eld i själen, spänstighet,
dithy-rambisk stillhet» (Vilhelm Ekelund). Den
trötta resignationen får inte förväxlas med
en strävan att söka högre grader av
förandligat liv än vetenskapen kan erbjuda.

Men kan inte vetenskapen och ett liv
ägnat forskningen, rätt fattade, anvisa
andra lösningar av den konflikt som här

skildrats? Har Bertrand Russell
nödvändigtvis rätt, när han säger, att värdenas
värld ligger utanför naturvetenskapernas
sfär? De två lösningar som nyss angetts är
båda till sin natur flyktförsök, den ena
innebärande en flykt bort från alltsammans,
den andra en flykt in i vetenskapen, så
fullständig att alla andra krav på
personlighetsutveckling tillspillogivits.

Det synes som om Russells behov av
förnyelse genom kontakt med naturen vore
förenat med så starka känsloupplevelser,
att vid sidan därav andra värden förblekna.
Men vi nordbor har ännu kvar något av
bondens förtroligare vardagsgemenskap med
årstidernas växlingar och moder jorden.
För oss är hon en hygglig maka eller
moder och inte en älskarinna. Russells heta
utbrott av passion förklarar måhända, att
han skjutit över målet. Annars hade han
säkert nämnt något om de estetiska
värden, som många matematiker sett i
formellt fulländade lösningar av matematiska
problem, vilka skänkt dem samma
upplevelse som ett konstverk eller en
naturstämning.

En stor fysiolog som Sherrington
bekänner, att naturvetenskapen gett honom
värden sådana som det sköna, det sanna,
känslan för undret, insikten om en tingens
inre ordning och harmoni, vari han erfarit
en kontakt av hart när religiös natur med
yttervärlden. I linneanska termer heter
det på mästarens ålderdomliga språk, att
forskaren fått koxa in i Guds hemliga
rådskammare. Det finns många underliga djur
i Vår Herres hage. Bland dem är flera så
beskaffade, att naturvetenskapen bragt i
vibration sinnen, som känsligt erfar
någonting om de yttersta tingen, där andra
blott trampar på i siffror och relationer.
Frågan är alltså varuti denna
beskaffenhet består, detta eftersträvansvärda sjätte
sinne.

Man vill gärna föreställa sig, att det är en
särskild gåva, som möjliggör en emotionell

171

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free