Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Kuopio till Viborg. Av P. O. Barck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. O. Barck
det finska folkelementet vid denna tid såg sig
ställt mot ett dominerande svenskt
inflytande över samhällslivet och kulturen i
Finland. När Minna Canth angrep svenskheten
låg det i linje med hennes kamp för
frigörelsen av och utvecklingsmöjligheter för nya
kulturskapande krafter. Denna synpunkt går
Greta Thesleff litet för ledigt förbi. När
Minna Canth lärde sig förstå det
skandinaviska kulturinflytandets betydelse för landet
och såg den radikala finskheten ingå förbund
med obskurantismen stod hon självfallet i de
frisinnades led. Hon skriver mycket
upplysande i ett av sina brev från nittiotalet, att
språkstriden måste upphöra och att det
aldrig kan vara en uppgift för fennomanerna
att bryta de band, som förena Finland med
den västerländska världen, och inte heller att
göra sig urarva allt det den svenska kulturen
skänkt landet.
Även när det gäller Minna Canths
förhållande till Ryssland gör Greta Thesleff saken
litet för enkel för sig. Det är inte riktigt att
parallellisera den inställning Minna Canth i
början hade till Ryssland med den
gammalfinska undfallenhetsandan. På den tiden hade
Finland ännu inte lärt känna det ryska
förtrycket, utan tvärtom njutit av en lång
period av uppbyggande arbete i hägnet av
Pax russica. Först när greppet om
storfursten-dömet hårdnade trädde de ungfinska
kretsarna och med dem Minna Canth i harnesk
mot Ryssland. Men något hat till den ryska
nationen låg inte bakom denna reaktion och
inte heller någon strävan att i kulturellt
hänseende isolera sig österut. Ett belägg för
detta är att Minna Canth under slutet av sitt
liv som så många andra av sin generation
var starkt påverkad av Tolstoj. Den
kinesiska muren byggdes först under
självständighetstiden i ett helt annat läge och från
helt andra utgångspunkter.
Det är intet tvivel om att Greta Thesleff
varit starkt personligt engagerad i sitt ämne.
Hennes bok andas en varm sympati och hon
har skrivit den med stor inlevelse och
följsamhet. Genom att ställa personligheten och
verket i intim relation till varandra har hon
i många hänseenden gett en ny bild av
Minna Canth och fört henne närmare vår tid.
Det finns en del omdömen och analyser som
man kanske hade önskat mera precisa. Själva
framställningssättet med dess raska stil gör
att allt inte ter sig oangripbart. Men i allt
väsentligt ger boken en både kunnig och
fängslande skildring av en märklig kvinna
och en betydande diktare, samtidigt som den
belyser ett viktigt brytningsskede i Finlands
nyare historia.
Minna Canth och den krets i vilken hon
räknade hemortsrätt såg som en av sina
stora uppgifter att fortsätta det verk, som
inletts av Lönnrot och den fennomanska
rörelsens pionjärer, och samordna det med
tidens framstegssträvanden i demokratisk anda.
På frisinnat svenskt håll i Finland hade man
full förståelse för fennomanin i denna gestalt.
Bland den svenska bildade klassen hade
konservatismen starkt fotfäste och man kan t. ex.
hos Tavaststjerna studera den starka
reaktionen mot dess bornerade självgodhet och
sociala ignorans. Men medan de
gammalfinska kretsarna — som vanligen voro
utgångna ur svenska familjer — sutto fast i
den snellmanska surdegen och kristen
ortodoxi var den svenska konservatismen i
mycket stor utsträckning helt enkelt grundad på
det svenska elementets nedärvda ställning
som landets politiskt, socialt och kulturellt
ledande skikt. Man försvarade sina hotade
positioner både mot gammalfinnar och
åttio-talsradikaler och innelade häri ett försvar
för de svenska traditionerna i landets liv,
vilka man ansåg livsviktiga för Finland som
västerländsk kulturnation. Det är konsekvent
att man på svenskt håll — och det gäller
både konservativa och radikaler -—- under
denna och den följande tiden med stor
beslutsamhet bildar front mot det tilltagande
ryska inflytandet, medan de gammalfinska
kretsarna i sitt begär att bli fria från den
svenska dominansen voro beredda att gå rätt
långt i eftergifter österut.
Denna bild av situationen är naturligtvis
schematisk och i en hel del stycken
angrip-lig. Problemen i adertonhundratalets Finland
voro mycket sammansatta och landets
ställning som en skärningspunkt för svenska,
finska och ryska aspirationer öppnade
möjligheter för många olika kombinationer. Ur
dessa samma överklasskretsar, där man i
alldeles särskild grad kände sig såsom
uppbärare av det svenska och västerländska arvet,
rekryterades hela den långa raden av
moderna varjager, ynglingar som sökte sig till
ryska krigsskolor och administrativa poster
och ofta gjorde en lysande karriär. Många
av dem smulto samman med den nya.
omgivningen och återvände som russificeringens
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
